Det finns ingen anledning för Stefan Löfven och Magdalena Andersson att backa en tum om budgeten. Snarare är det dags att syna den borgerliga bluffen och lägga fram budgeten ograverad.
Författare: Peter Johansson
Tories under ledning av Theresa May är den största förloraren. I nuläget har de samlat 316 mandat och kommer med det att förlora den egna majoritet de igår ägde i det brittiska underhuset. Det är bara att konstatera att det nyval som bara för några månader såg ut att vara ett smart strategiskt drag förvandlades till ett gediget självmål.
Är det så att det blir en långdragen bitter personstrid, som skär rakt igenom länsförbunden, riskerar processen inte bara att skada partiets i väljarnas ögon, den egna organisationen kan också vara slagen i spillror när det är dags att sluta leden, formera styrkorna och dra igång en valrörelse.
En ”förlåt-mig” turné kanske skulle kunna vara ett uppslag…
1 maj 2015 twittrade Henrik Malmrot ut några rader ur en gammal dänga av Ebba Grön. 27 maj […]
Jag kommer att fortsätta att gå på fotboll och jag kommer att besöka den konsert jag önskar. I samma stund som väljer bort ett arrangemang av rädsla för terrorattacker vinner terroristerna.
Sammanfattningsvis kan Efter Arbetet konstatera att Bert Karlsson startade som en slags antimyndighetsanarkistaktivist och slutade som en fanbärare i kampen mot ekonomisk brottslighet.
Moderaternas förre partisekreterare Kent Persson säger på Twitter att ”en anständig borgerlighet samarbetar inte med SD”. Frågan är om det finns någon anständig borgerlighet kvar.
Det är tragiskt, men inte helt oväntat, att liberala debattörer använder utnyttjande av invandrad arbetskraft som en murbräcka mot de svenska fackföreningarna och de svenska avtalen.
Det är minst sagt sorgligt att Björklund avvisar den svenska fria förhandlingsmodellen till förmån för ett system som mer liknar lönebildningsmodellen i det gamla sovjetsamhället än den i en modern demokratisk stat.
