Jag sitter och lyssnar på när Malmö kommunfullmäktige debatterar nästa års budget. Efter den inledande allmänna debatten står det klart att höstens val i Malmö står mellan Kaos och Katrin.
Sverigedemokraten Magnus Olssons inledande anförande var klargörande. Han krävde makt. Malmömoderaterna har som bekant inga som helst problem att ta ge makt till Magnus Olsson och hans glada gäng. Från det Liberala hållet är kvädet något annorlunda.
”… ett samarbete mellan oss och Sverigedemokraterna i Malmö kommer aldrig någonsin att ske…” Sydsvenskan
I Malmö finns bara två partier i den sk ”Alliansen” i Malmö fullmäktige. Centern och KD står utanför och det är tveksamt om något av dem kommer in. Centern har en förhoppning om att komma in, men i Sydsvenskans lokala opinionsmätning från i slutet av maj får Centern enbart 2,3 procent. Skulle det vara så att Centern skulle kravla sig över 3 procent ställs även de inför frågan om de vill ge Magnus Olsson makt eller inte.
Hur de skall styra staden är således en öppen fråga.
När de fyra partier som kallar sig MalmöAlliansen presenterar sin budget är det en salig blandning av visioner och målsättningar, kompletterat med en lättvindig syn på ekonomi och därmed på skattebetalarnas pengar.
Den samlade borgerligheten vill å ena sidan effektivisera den kommunala byråkratin med 2 procent, å den andra skapa nya byråkrati i form av en ny nämnd, flera nya kommunala råd etc. De förväntar sig även att kunna spara 20-25 procent av försörjningsstödet genom att jaga fusk i systemet.
Jag tvivlar starkt på att det finns 20-25 procent fusk i systemet att hitta och även om det vore så ramlar pengarna inte in från år 1. De måste bygga en helt ny organisation och sätta nya rutiner för verksamheten samtidigt som samma tjänstemän som skall göra jobbet skall spara 2 procent på sig själva.
Borgerlighetens budget är ett recept för en ekonomisk härdsmälta i Malmö stad. Det är ett faktum som inte borde förvåna någon.
Efter Arbetet 