Det var den nordirländska frågan som fällde Theresa Mays utträdesavtal i Underhuset. Ett förkrossande nederlag med 230 röster, 118 av hennes egna konservativa röstade emot. Hon klarade sig ändå, vilket var förväntat, i gårdagens förtroendeomröstning.

En av kommentatorerna konstaterade: ”Theresa May har lyckats splittra sitt eget parti, samtidigt som hon lyckats ena Labour”. Endast tre ledamöter från Labour röstade för hennes förslag.

Den nordirländska frågan är den gordiska knuten som är nästintill omöjlig att lösa upp. Med all rätt, hela idén med en fredlig europeisk integration sammanfattas i relationen mellan Nordirland och Republiken Irland. Sedan gränsposteringarna togs bort för tjugotalet år sedan har spänningen mellan katoliker och protestanter reducerats till en osynlighet. En svårslagen praktisk erfarenhet.

Brexit, så som Theresa May definierade det, också utträdet ur tullunionen, innebär att gränsposteringarna åter skulle få sättas upp. Det ville nu ingen, inte heller Theresa May. Då tvingades hon backa och temporärt acceptera tullunionen, en fråga som senare skulle lösas på något sätt. En situation skulle uppstå där Storbritannien skulle lämna EU samtidigt som det temporära accepterandet av tullunionen riskerade att bli permanent, eller att EU skulle ha alla trumfen på hand i en framtida förhandling.

Misstron, eller rättare sagt den populistiska misstron mot EU har nu blivit så stor att ord och försäkringar från olika europeiska ledare, visat sig ha ringa värde. Därför att högröstade hårda ”brexiters” kunnat plantera misstankar om till och med ett förräderi.

Michel Barnier, EU:s cheförhandlare fick i morse stående applåder i EU-parlamentet. Det är heller inte en överdrift att säga Storbritannien gjort sig till åtlöje i denna utträdesprocess, 27 europeiska länder har haft lättare att enas än Mays eget parlament.

Ett intryck som nämnts av flera kommentatorer, både i London och
Bryssel, är att endast en mjukare brexit kan gå genom. Även ”marknaden” indikerar detta, Pundet har återhämtat sig något, inga tvära kast på aktiemarknaden.

Labourledaren Jeremy Corbyns linje om att stanna i tullunionen har förutsättningar att lösa den Nordirländska frågan. Vad gäller inställningen till den inre marknaden i övrigt har han inte sagt så mycket. Skulle Storbritannien ge med sig där så kommer den logiska frågan, vad som skulle vara meningen med Brexit, och hänskjuta hela frågan till till en ny folkomröstning, men där är vi förmodligen inte ännu.

Zdenko Naglic