Vem för när Trump & Kim dansar?

Trump i bluffartagen. Foto Gage Skidmore

För några månader sedan haglade invektiven mellan USA:s president Donald Trump och Nordkoreas diktator Kim Jong Un. Glosor såsom ”Sinnesjuk åldring” och ”Raketmannen” haglade friskt. Efter mötet i Singapore är tonläget annorlunda. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det kommer att låta någon gång i oktober.

När Donald Trump påstår att kärnvapenhotet från Nordkorea är över funderar jag på om han verkligen tror det, eller om det bara är hans behov av att deklarera seger som åter gör sig påmind.

Det är bra att USA och Nordkorea pratar med varandra istället för att respektive ledare slänger invektiv på varandra, men frågan är vad som händer härnäst.

Dokumentet som undertecknades är inte speciellt förpliktande och precis som Olle Lönnaeus skriver i Sydsvenskan har Nordkorea ”genom åren ofta spelat atompoker med omvärlden”. De fyra punkter som de båda länderna har enats om kan betyda nästan vad som helst beroende på vilken utgångspunkt man tar.

I punkt 3 lovar Nordkorea att ”arbeta för total kärnvapennedrustning på Koreahalvön”. Djävulens advokat skulle hävda att det innebär att USA inte får föra in kärnvapen på Sydkoreas territorium.

Punkt 4 handlar om att ”skapa en långvarig och stabil fredsregim på Koreahalvön”. Ett enat Korea under Kim Jong Uns styre skulle utifrån Kims synvinkel uppfylla det kravet.

Den intressanta frågan är vad de båda länderna och deras ledare vill på kort och på lång sikt.

USA:s traditionella hållning har varit att Nordkoreas diktator skall avväpnas och avsättas på ett eller annat sätt. Vad USA numera vill är osäkert.

Vad Kim Jong Un vill är glasklart. Han vill sitta kvar som diktator och fortsätta styra sitt lilla kungadöme utifrån eget huvud, helst utan besvärande sanktioner och pekpinnar från omvärlden.

Om det är så att USA i utbyte mot ett avskaffande av kärnvapnen accepterar Nordkoreas nuvarande politiska ledning, lyfter en del av sanktionerna och till viss del släpper in Nordkorea i den globala värmen har Kim fått exakt vad han vill ha genom att spela ytterligare ett parti global atompoker.

Peter Johansson, Efter Arbetet