”Olaglig men legitim” skriver Anders Lindberg i Aftonbladet. Förutom att det är en något knepig formulering med tanke på sammanhanget, frågar jag mig vilka praktiska följder fick attacken? Den bistra sanningen är att bombningen av Syrien inte kommer att medföra att kriget förkortas.

Att Syriens ledare Assad är en brutal diktator är det ingen som ifrågasätter. Det är även troligt att hans trupper ligger bakom gasattacken, men ingen kan vara helt säker.

Det är en gammal sanning att den som genomför en attack måste veta vad man vill åstadkomma, men måste ha följderna klara för sig och man måste veta vad man ska göra sen.

Om syftet med attacken var att förstöra Assads möjligheter att lagra och tillverka kemiska stridsmedel, kan jag nog sticka ut hakan och förklara att det misslyckades. På sin höjd en smärre störning, men ingen annat.

Visste USA hur Ryssland skulle reagera när de attackerade Rysslands allierade? Förmodligen inte. De spelade tärning med världsfreden som insats.

Vad blir USA:s nästa steg? Jag tror inte att de vet. USA är med all sannolikhet inte speciellt intresserade av att gå in med marktrupp i Syrien, oavsett vad Assad gör. Dels skulle striderna kosta många amerikanska liv, dels finns ingen som helst plan för vad som skall göras när striden väl är vunnen. Dessutom kommer Ryssland knappast att tolerera att USA välter deras allierade Assad.

Om jag skulle göra ett försök att sammanfatta de västliga reaktionerna på attacken skulle det vara ”Assad är en skitstövel, som förtjänade att bombas, oavsett om det fick någon praktisk effekt på kriget i Syrien eller inte”. Det kändes helt enkel bra att se bomberna falla.

”Olaglig, men legitim” brukar vara det argument som används av aktivister som bryter mot lagen i syfte att påvisa en lagstiftnings inneboende absurditet och orättvisa.

Det är tveksamt om argumenten vi använder för rättfärdiga civil olydnad är lämpliga att använda när vi skall rättfärdiga en krigshandling.

Peter Johansson/Efter Arbetet