Med ojämna mellanrum dyker det upp diskussioner om civil olydnad och huruvida det är moraliskt rätt att bryta mot orättfärdiga lagar. Numera kompletteras den debatten med åsikten om att lagöverträdelser skall vara straffbefriade om lagöverträdelsen är tillräckligt ädel och moralisk.
Civil olydnad är inget nytt och har sedan länge använts av demokratikämpar för att påvisa orättfärdigheten i viss lagstiftning. Klassiska exempel är när medborgarrättsrörelsen i USA desegrerade toaletter, väntrum och restauranger helt enkelt genom att strunta i skyltar med texten ”Whites only”, eller när Gandhi i strid mot gällande lag tillverkade salt. Gandhi använde även rättegången som en arena för att påvisa orättfärdigheten i den lag han bröt emot. ”Jag har brutit lagen, jag är skyldig – döm mig”.
Ett nutida exempel är journalisten Fredrik Önnevall som nyligen dömdes för människosmuggling. Den tyske socialarbetaren Arne Bölt uttalar sig i Sydsvenskan
– Jag har ingen aning om hur svenska domstolar resonerar, i mitt fall eller i det fall som nu kommer upp. Det finns en högre lag. Kärleken är alltid störst, säger Arne Bölt.
Det är här som problemet infinner sig. Vem avgöra vad som är ”en högre lag”? Vem definierar vad som är kärlek? Vem skall avgöra vems moral som är så ädel, så högt stående, att den ska medföra straffrihet? Vem definierar den lågt stående moralen?
Vi tar ett par fiktiva exempel.
En väldigt marknadsliberal förmögen företagare anser i djupet av sitt hjärta att skatt är stöld och begår grova skattebrott. Vid rättegången hävdar företagaren att hen bara följt sitt samvete och att handlingen är en form av civil olydnad. Företagaren anser att handlingen av samvetsskäl ej är ett brott.
Vi har högeraktivisten som av politiska skäl smiter från TV-licensen eftersom vederbörande anser att Public service inte skall finnas. Vid en kontroll hänvisar högermänniskan till samvete och övertygelse.
Jag tar mig friheten att gissa att Önnevalls supportrar inte skulle stötta en skattesmitande förmögen företagare.
Jag har inga principiella problem med civil olydnad, det finns tillfällen då det kan vara nödvändigt att bryta mot lagen för att få till stånd en nödvändig förändring. Vad jag däremot har enorma problem med är de som även vill ha befrielse från påföljd.
Civil olydnad handlar inte enbart om att bryta mot en lag, det ingår även att använda rättegången och det efterföljande straffet som ett medel att förändra lagen. Det handlar i grund och botten om att den som begår en akt av civil olydnad måste vara beredd att offra sig själv för att nå förändring.
Att gömma sig på en ambassad eller i Ryssland fungerar helt enkelt inte.
Peter Johansson/Efter Arbetet
Efter Arbetet 