Inrikesminister Anders Ygeman har blivit den svenska politikens Godot, den alla väntar på.
1952 skrev Samuel Becket pjäsen ”I väntan på Godot”. Det är en absurd historia om två män som väntar på en man vid namn Godot. Det vet inte varför den väntar eller vem denne Godot är, men väntar gör de. När Godot väl dyker upp kommer tingen att lösa sig.
”Vad gör Ygeman”
En av den svenska politikens mest ställda frågor är vad Anders Ygeman tänker göra åt det ena eller det andra. Det är förmodligen priset för att vara duglig och prata klarspråk, men det får mig oupphörligt att tänka på Beckets pjäs.
- En skjutning i Göteborg – Vad tänker Ygeman göra?
- Rattfulla bilister i Arjeplog – Vad tänker Ygeman göra?
- Upphovsrättslobbyn hotar Pirate Bay – YGEMAN – för SATAN!
Missförstå mig inte – Anders Ygeman är inrikesminister, hans ansvar är avsevärt, men han är bara en man. Han kan inte vara överallt. Det är viktigt att ställa höga krav på våra statsråd, men om vi tror att de skall kunna fixa allt som är fel i samhället skjuter vi oss själva i den kollektiva foten.
Det är också ett misstag att tro att det finns någon snabb enkel lösning. Fler poliser, hårdare straff är två vanliga lösningar. Visst, fler poliser, men det är inte så att det finns ett lager med poliser redo för tjänstgöring. Det tar tid att rekrytera och utbilda dem. Det kan också finnas skäl att justera straffskalorna för vissa brott, men tro inte att det kommer att avskräcka den del av befolkningen som lite slarvigt kallas yrkeskriminella. I den gruppen har vi två olika avdelningar – de som aldrig tror att de kommer att åka dit och de som anser att en vända på kåken är ungefär som inkomstskatt – nåt man får räkna med.
Enda sättet att långsiktigt komma till rätta med gängkriminalitet är att bygga ett vettigt samhälle där alla får plats. Vi vet att social misär och fattigdom föder kriminalitet. Det är ingen ny kunskap. Vi vet också att avsaknad av social misär inte per automatik drar yrkeskriminella bort från den kriminella banan. Det finns inget motsatsförhållande mellan en effektiv polis och ett bra förebyggande arbeta. Tvärtom kompletterar de varandra.
Det kriminalpolitiska liberalkonservativa komplexet skriker idag med hög röst efter fler poliser och hårdare tag, men det är bara populism, inte en lösning. Nånstans tror jag de vet det själva, men de har inget annat att komma med.
Idag är Anders Ygeman i Malmö för att prata om de skottlossningar som tyvärr allt för ofta händer i min hemstad. Jag kommer att träffa honom ikväll.
Liksom alla andra väntar jag på Ygeman.
Efter Arbetet 