I början av året förutspådde jag moderatledaren Anna Kinberg Batras snara avgång. Jag ställde frågan om Moderaterna var beredda att ge Kinberg Batra chansen i ett val?  ”Om inte, så måste skiftet på partiledarposten ske ganska snart. Snart är det bara ett år till valet”. Skrev jag alltså den 19 mars. En satsad krona på att min profetia skulle slå in hade då inte gett mycket mer än pengarna tillbaka. Nu gör den det definitivt inte.

Nu växer avgångskraven och Anna Kinberg Batra är bortom räddning, även om hon själv försäkrar att hon inte viker ner sig. Hon kan inte leda partiet i valrörelsen med så många tunga företrädare för det egna partiet som inte backar upp henne.

Visserligen är, som jag också skrev i mars, Moderaternas grundläggande problem inte partiledaren, utan att partiet slits mellan olika politiska inriktningar. Å ena sidan den tidigare partiledningens ”nya” moderater, starkt nyliberalt anstrukna och med en ”öppna hjärtan”-politik på det migrationspolitiska området. Å andra sidan en mera traditionell högerpolitik, hemmahörande i en konservativ, nationalistisk huvudfåra.

Många av partiets nyliberaler har gått över till Centerpartiet och en del har också gått dit därför att de av någon outgrundlig anledning upplever Annie Lööf som en större stjärna. Moderaterna har också efter omsvängningen på det flyktingpolitiska området fortsatt tappa väljare till Sverigedemokraterna, rimligen de som tycker att det krävs ännu hårdare tag, väljare som föredrar originalet framför kopian.

Anna Kinberg Batra kommer att tvingas avgå, men det innebär inte att Moderaterna kommer att vinna tillbaka sina förlorade väljare. Just därför att tappet i grunden inte beror på Kinberg Batras bristande ledaregenskaper. Partiet har under en tid befunnit sig i ideologisk spagat. Situationen måste hanteras genom att man bestämmer sig för att stå kvar på den mera konservativa och nationalistiska position dit man nu rört sig. Och då är de som gillar mera nyliberala tankegångar förlorade. Moderaterna kommer att tvingas lära sig leva med att vara ett lagom stort högerparti.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet