Moderaterna tappar kraftigt i ännu en mätning, presenterad av Demoskop/Expressen igår, och ännu en mätning pekar ut Sverigedemokraterna som största borgerliga parti.

Nu nås vi också av rapporter om att ”knivarna slipas” i Moderaterna. En fråga är hur länge partiet står ut med Anna Kinberg Batra och en annan hur länge hon står ut med partiledarskapet.

Visserligen är Moderaternas grundläggande problem inte partiledaren, utan att partiet slits mellan olika politiska inriktningar. Å ena sidan den tidigare partiledningens ”nya” moderater, nyliberalt inspirerade och med en ”öppna hjärtan”-politik på det migrationspolitiska området, och å andra sidan en mera traditionell högerpolitik, hemmahörande i en konservativ, nationalistisk huvudfåra. Det idépolitiska dilemmat är svårlöst. Men det går ändå inte att bortse ifrån Anna Kinberg Batras egna ledaregenskaper eller brist på sådana.

Många öppna hjärtan-moderater har flytt till Centerpartiet, dels av politiska skäl, Centerpartiet framstår idag som det kanske mest marknadsliberala alternativet, men också av skäl som handlar om att många borgerliga väljare, av för mig svårbegripliga skäl, upplever centerledaren som tydlig och en bra kommunaktör. Möjligen säger det mest om konkurrensen på området.

Moderaterna har också tappat väljare till Sverigedemokraterna, rimligen de som tycker att det krävs ännu hårdare tag på det flyktingpolitiska området, väljare som, det är ju inget ovanligt fenomen, hellre föredrar originalet än coverversionen.

Kommer Moderaterna att ge Kinberg Batra chansen i ett val? Vågar man? Om inte, så måste skiftet på partiledarposten ske ganska snart. Snart är det bara ett år till valet.

Och vill Anna Kinberg Batra själv fortsätta att jobba i denna motvind. Få eller inga prognoser säger att den ska avta. Det är i och för sig rimligt att anta att det stora tappet nu är avklarat, att de flesta som håller fast vid Moderaterna sympatiserar med partiledningens omsvängning och synen på samarbete med Sverigedemokraterna. Men det är i politik som i idrott, börjar det gå dåligt sviker självförtroendet, lyskraften går förlorad och dåliga prestationer följs av sämre. Det är svårt att vända en kurva som viker neråt.

Jag tror alltså att Anna Kinberg Batras dagar som partiledare snart är räknade. Jag tror inte omgivningen har nerver att ge henne chansen över valet. Och jag undrar om hon själv vill fortsätta. Man kan ha roligare. Jag tror dessutom att Elisabeth Svantesson, idag arbetsmarknadspolitisk talesperson, blir den som får ta över. Av flera skäl. Ett är att det just nu är Annie Lööf som har ledarinitiativet i den gamla alliansen och som ska utmanas om den rollen.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet