När arbetsmarknaden inte speglar hela samhället är det uppenbart att någonting är fel.
Idag ser vi en allt mer positiv utveckling på arbetsmarknaden i betydelsen minskande arbetslöshet, ökad sysselsättning. Men det är långt ifrån tillräckligt Det finns mer att göra för att bekämpa arbetslösheten och de stora skillnaderna mellan människors förutsättningar att leva ett gott liv.
Vi är alla övertygade om att en av grundförutsättningarna för integration är att varje människa ska få sin försörjning genom eget arbete. Ett mål för den svenska integrationspolitiken är att den svenska arbetsmarknaden ska genomsyras av jämlikhet.
Jämlikhet i arbetslivet är när alla oavsett bakgrund, d v s etnicitet, kön, hudfärg och funktionsnedsättning, har samma potential, rättigheter och skyldigheter i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter.
Mycket görs idag för att nå dit, men trots det är det fler som har svårt att ta sig in i arbetsmarknaden och dessutom kommer många allt längre ifrån den eller utesluts helt från arbetsmarknaden och arbetslivet.
Idag kan vi konstatera att sysselsättningsgraden bland utrikesfödda kvinnor är betydligt lägre än för andra kvinnor. Det tar också längre tid för nyanlända kvinnor att få sitt första arbete. Svårast att få fotfäste har kvinnor som invandrat som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar.
De allra flesta kan hålla med om att diskminering inte ska förekomma, men ändå sker det dagligen. De flesta anmälningar handlar om individer som på ett eller annat sätt utsätts för kränkningar, missgynnande eller särbehandling på grund av sin etniska tillhörighet, funktionsnedsättning, kön, trosuppfattning eller ålder.
Noterbart är att diskriminering inte sker slumpmässigt, vem som helst kan inte råka ut för det. Flertalet studier pekar på att vissa grupper av individer löper större risk för diskriminering i arbetslivet. Det är kvinnor, utrikesfödda och individer med funktionshinder som är överrepresenterade grupper bland anmälarna.
Den diskriminering som sker på arbetsmarknaden hänger nära samman med de normer som finns i samhället. Jag tänker att i allt arbete för en mer jämlik och öppen arbetsmarknad är det viktigt att ta fasta på maktens hela kontext och struktur och i detta fall är normer en viktig pusselbit som vi måste synliggöra och ständigt ifrågasätta. Fördomar, attityder och okunskap kvarstår tills de utmanas.
Det krävs aktiva åtgärder såsom att bryta rådande rekryteringsnormer, gå bortom traditionella nätverk, inkludera och säkerställa att de underrepresenterade grupperna alltid inkluderas i rekryteringsprocesserna.Vi kan inte acceptera en arbetsmarknad som enbart är öppen för en del av befolkningen. Den svenska arbetsmarknaden skall bygga på hela befolkningen och varje människas möjlighet att aktivt bidra till den samhällsekonomiska utvecklingen.
För mig är det självklart att alla som vill och kan arbeta, oavsett bakgrund, måste få möjligheten att göra det.
Det går inte i tystnad acceptera de samhälleliga normerna som bidrar till exkludering samt diskminering i arbetslivet. Istället måste vi synliggöra de rådande normerna som ligger till grund för de diskriminerade maktstrukturerna genom ett normkritiskt perspektiv.
Den svenska arbetsmarknaden behöver vägar framåt där allas kompetenser tas till vara . Det är inte en quick-fix, men genom målmedvetenhet, breddade vyer och perspektiv kan vi nå vägar mot en öppnare arbetsmarknad!
Efter Arbetet 