På tiden att kvinnors löner och pensioner blir rättvisa

Foto: Wikimedia/Bellatrovata

Idag är den Internationella kvinnodagen. Den goda nyheten är att Sverige tillhör de allra bästa på jämställdhet i hela världen.

Den dåliga nyheten är att väldigt mycket återstår att göra. Och de största orättvisorna hittar vi i arbetslivet och, som en spegling av dem, när det gäller kvinnors och mäns pensioner. Det skiljer i genomsnitt 6 000 kr i månaden mellan mäns och kvinnors pensioner. Kvinnors pensioner är 30 procent lägre och 80 procent av dem som bara har garantipension är kvinnor.

Förklaringen? Ja, självklart först och främst att kvinnors löner är lägre och att kvinnor fortfarande tar eller tvingas ta ett större ansvar för hem och barn än männen gör.

Pensionsskillnaderna och dess orsaker har kartlagts och i juni 2016 presenterades en departementsskrivelse, DS 2016-19 ”Jämställda pensioner” om ämnet. Nio områden belystes. Det handlar förstås om arbetsliv och löner. Inte minst om deltidernas betydelse. Men också om grundskyddets betydelse och tjänstepensionerna och hur de bidrar till gapet.

Pensionsgapet är stort trots att kvinnor jobbar mer i Sverige än i andra länder. Från 1970 till 1980 ökade arbetskraftsdeltagandet för kvinnor från 50 till 80 procent, bland annat tack vare flera stora reformer, barnomsorgsutbyggnaden och särbeskattningen var två av dem.

Kvinnor utbildar sig mer än män, men kvinnor debuterar också senare på arbetsmarknaden. Debutåldern är i genomsnitt 26 år för män och 29 år för kvinnor. Män jobbar i högre grad än kvinnor efter 65 års ålder och män samlar på sig mer kapital.

Två av tre sjukskrivna är kvinnor och det finns en sjukskrivningspuckel för kvinnor under de år när man bildar familj. Den genomsnittsjukskrivna kvinnan är 36 år med två barn och har blivit sjuk i någon psykiatrisk diagnos, utmattningsdepression, stress och ångest.

Till det ska läggas att det finns en jättelik ”barnfödarpuckel” om man betraktar kvinnors deltidsarbete. Män däremot jobbar inte sällan mer när de får barn.

En viktig förklaring till pensionsgapet är också att tjänstepensionerna blivit allt viktigare. Sett bara till dem så är kvinnors pensioner bara 50 procent av männens.

Sen är det detta med deltiderna. De finns framför allt i de kvinnodominerade delarna av den offentliga sektorn, där lönerna är betydligt lägre. 30 procent av Sveriges kvinnor arbetar deltid. Och vad gäller arbetarklasskvinnor så är de överrepresenterade på arbetsplatser med nästan bara deltider. Kombinationen av lägre löner och deltid innebär att avsättningen till tjänstepension blir liten.

Sverige är kanske bäst på jämställdhet. Men det är långt till jämställda och rättvisa löner och pensioner. Se där en fråga som den socialdemokratiska kongressen i april borde göra till en riktig profilfråga. Rättvisa löner och pensioner. Trygghet i en ny tid.

Jo, jag vet att man eftersträvar enighet om pensionerna och att den 17 år gamla pensionsöverenskommelsen ”vårdas” i pensionsgruppen där alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingår.

Det är en styrka med blocköverskridande överenskommelser om viktiga frågor. Men man får inte lägga ner den egna politiken och att redan från början sikta på överenskommelser kan också vara en svaghet, därför att viljan att åstadkomma rättvisa inte är lika stark i alla partier.

Socialdemokraterna borde alltså först lägga fast en egen radikal politik för rättvisa kvinnolöner och pensioner, bilda opinion och söka stöd för den, och inte låta tankarna om framtiden stängslas in redan från början.