Jag är medlem i LO-förbundet Handels. Det är med någon förvåning jag som medlem i ett LO-förbund läser det senaste utspelet från LO och dess ordförande, min mångåriga kamrat Karl-Petter Thorwaldsson.

LO presenterar en modell för etablering på arbetsmarknaden. LO konstaterar att det finns ett antal LO-yrken där det råder brist på arbetskraft. Vi talar om kockar, VVS-montörer, undersköterskor etc. Samtliga är yrken som kräver utbildning. LO spaltar upp sitt förslag i tre punkter på sin hemsida. Läs gärna hela förslaget.

• ”Syftet med Utbildningsjobb är att underlätta inträde på arbetsmarknaden för vuxna med bristfälliga kunskaper och färdigheter i förhållande till kraven på arbetsmarknaden. Målgruppen är arbetslösa 25-45 år, varav nyanlända invandrare utgör en växande grupp.
• Utgångspunkten är att en tillfällig ökning av antalet i arbetskraften med svaga kunskaper och färdigheter, som följer av de senaste årens höga flyktinginvandring, bäst hanteras genom tillfälliga avtal.
• LO:s modell med Utbildningsjobb innebär att den anställda har ett reguljärt arbete och därtill, men i huvudsak utanför sin arbetsplats, genomför reguljär utbildning. Arbetstagaren får därmed arbetslivserfarenhet samtidigt som reguljär utbildning bygger upp nödvändiga formella kunskaper. Ett generöst studiestöd krävs för att ge goda incitament till studier och säkra en rimlig levnadsstandard.”

Vi har brist på viss arbetskraft, vi har arbetslösa. Den uppenbara lösningen är att utbilda. Jag har inga som helst problem med det. Sedan kommer den del jag verkligen har problem med. Lönerna.

Ändrade lönekostnader rkan ske på olika sätt. Ett sätt är den faktiska lönen, ett annat sätt är andra villkor för anställningen och ett tredje sätt är offentliga subventioner eller sänkta skatter. En kombination av olika metoder är också möjlig. Sid 29 i Los rapport

Det där är mer än lovligt luddigt. Vad exakt är det LO kan tänka sig att gå med på? Diverse högerdebattörer jublar och anser att LO numera köpt deras världsbild. Peter Akinder skriver

Om LO accepterar, eller uppfattas acceptera, sänkta lägstalöner så spelar man inte bara högt med sin egen trovärdighet utan leker också med elden.

Större löneskillnader i en bransch eller för en grupp riskerar sprida sig till fler branscher och fler grupper. Dessutom finns risken att en arbetsgivare väljer att anställa den som är billigast för uppgiften i stället för den som ska ha en ordinarie lön. Östra Småland

LO bör ta till sig vad Akinder skriver. Man leker i sanning med elden. När man väl släppt ut den onde anden är det inte så lätt att stoppa den tillbaka igen. Sänkta ingångslöner kommer att förändra den svenska lönestrukturen på ett sätt som inte gynnar LO-kollektivet. Det kommer på sikt att trycka ner lönenivåerna inom hela avtalsområdet.

Dessutom är det som bekant inte LO som tecknar avtalen. Det gör de enskilda förbunden. Som medlem i Handels förväntar jag mig att min fackförening säger nej till lönesänkningar, temporära eller inte.

Karl-Petter Thorwaldsson bör ta sig en rejäl funderare över vem han företräder. Tror han verkligen att detta förslag är vad medlemmarna i till exempel Handels, Kommunal eller Byggnads förväntar sig? Kommer kravet på lönesänkning från de djupa leden inom LO-kollektivet?

Han bör också ta sig en rejäl funderare över begreppet förtroendevald. Vald i förtroende att representera andra på det sätt de önskar.

Är detta verkligen vad medlemmarna önskar?

Peter Johansson/Efter Arbetet