Nyligen publicerades en utredning som utvärderar den svenska insatsen i Afghanistan. Jag läst sammanfattningen och i övrigt skummat igenom den. Resultatet är ungefär som väntat. Det är bara att konstatera att vi som kritiska till den svenska insatsen har fått våra farhågor bekräftade. Utredningen snuddar även vid en fråga som borde tas upp till närmare diskussion inför kommande militära insatser, nämligen hur svensk trupp hanterar personer som frihetsberövas av svenskt militär.
På sidan 88 i utredningen anges att svensk militär under perioden 2002-2014 inte direkt frihetsberövat några personer. Utredningen säger i samma stycke att ”frihetsberövanden har skett vid ISAF-operationer där svensk militär har deltagit och att de har genomförts av afghanska säkerhetsstyrkor”.
Utredningen säger att ISAFs policy uttalade policy var att frihetsberövade personer skulle överlämnas till Afghanska myndigheter inom 96 timmar, vilket borde oroat samtliga tillskyndare av mänskliga rättigheter.
Mot bakgrund av alarmerande uppgifter om hur frihetsberövade kunde hanteras av vissa afghanska myndigheter fanns behov att sluta avtal i syfte att söka värna att de som överlämnades inte blev utsatta för tortyr, annan omild behandling, eller riskerade dödsstraff. SOU 2017:16, sid 88
ISAF försökte sluta ett avtal för samtliga länder, men det misslyckades. Några länder bland andra Danmark och Estland lyckades sluta bilaterala avtal, men det är osäkert om det hade någon betydelse i praktiken. Sverige försökte sluta ett bilateralt avtal, men även det misslyckades.
Svensk personal lämnade inte direkt över några fångar till afghanska myndigheter, men vi var inblandade i operationer där folk greps. Sannolikheten att någon eller några av dessa gripna senare torterades är hög. Vilket ansvar har då Sverige?
Jag skulle vilja påstå att Sverige har samma ansvar som vi skulle ha haft om vår personal gjorde själva gripandet och enligt avtalet överlämnade de gripna till afghanska myndigheter. Vissa gripna överlämnades även till USA. Det är en väldigt obehaglig tanke att någon av fångarna i lägret Guantanamo Bay skulle kunna sitta där som ett resultat av en operation i Afghanistan där svensk militär deltog.
Artikel 3
Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr Tortyrkonventionen
Tortyrkonventionen antogs av FN 1984, Sverige ratificerade den 1985. Enligt artikel 3 skall Sverige inte överlämna en person till en stat där de kan komma att torteras. Det måste rimligen även gälla individer som frihetsberövas av svensk militär.
Nästa gång Sverige deltar i internationella militära operationer måste regeringen säkerställa att vi inte bryter mot tortyrkonventionens bokstav eller anda.
Värnandet av mänskliga rättigheter måste vara ledstjärnan för svenska militära insatser.
Efter Arbetet 