I skuggan av moderaternas kris seglar Liberalerna upp som nästa borgerliga slagfält. Birgitta Ohlsson utmanar nuvarande partiledaren Jan Björklund på duell, inte vid O.K Corall, men väl vid partiets Landsmöte. Björklunds initiala reaktion är att beskylla Ohlsson för att orsaka splittring inför den kommande valrörelsen.
– Det är nu ett val vi måste göra, ska vi använda sex månader till personfrågor eller att diskutera den nya politiken vi ska möta väljarna med, säger Björklund. AB
Björklunds invändning är inte helt utan fog. Valet av partiledare för Liberalerna avgörs av de valda ombuden på partiets kongress, eller Landsmöte. Liberalerna i Östergötland avser att genomföra ett slags primärval som skall binda länets ombud i den kommande omröstningen. Hur de övriga länsförbunden avser agera är en öppen fråga.
Den process som L i Östergötland avser att genomföra är inte riskfri. När krutröken har lagt sig och slaget är avgjort finns det vinnare och det finns förlorare. Personstrider tenderar snabbt att just bli personliga eftersom det är just personer och deras egenskaper slaget gäller. Det behövs bara ett litet offentligt tjuvnyp från någon av kandidaterna eller deras stödtrupper för att striden ska bli riktigt smutsig.
Personstrider brukar också vara mer känsloladdade än strider om politiska sakfrågor, vilket gör att såväl segerns sötma är så mycket ljuvare, som att nederlagets bittra kalk blir så mycket svårare att svälja. Risken är stor att förlorarens kärntrupper försvinner med den besegrade ledaren och den tid det tar att återuppbygga organisationen finns i detta läge inte.
SvT har gjort en rundringning bland länsförbunden, men det är inte direkt någon rusning till Ohlssons sida. Min bedömning är att Björklund kommer att få de flesta nomineringarna och han återväljs i november, inte därför att han nödvändigtvis är den bäste kandidaten utan därför att majoriteten av Liberalerna kommer att anse Ohlssons försök att i detta läge välta Björklund helt enkelt är strategiskt oklokt.
Hur stor skada detta kommer att göra L beror helt och hållet på vilket stöd förloraren får. Är det så att Ohlsson enbart stöds av LUF och några andra länsförbund är ingen större skada skedd. Är det så att det blir en långdragen bitter personstrid, som skär rakt igenom länsförbunden, riskerar processen inte bara att skada partiet i väljarnas ögon, den egna organisationen kan också vara slagen i spillror när det är dags att sluta leden, formera styrkorna och dra igång en valrörelse.
Efter Arbetet 