Donald Trump valde som väntat att säga upp klimatavtalet för att, hoppas han, USA ska kunna förhandla sig till bättre villkor. Det kan visa sig bli en stor olycka för USA men ett fall framåt för klimatarbetet.

Kommentarerna från olika håll i världen är förstås hårda, men framför allt präglas de av en vilja att nu gå vidare med ännu större kraft för att ställa om till ett hållbart energisystem. Trumps utspel triggar andra – som Kina, EU och Indien – att göra ännu större insatser än de åtagit sig i Parisavtalet. Och de gör det inte som en uppoffring utan därför att det har blivit allt tydligare att det gäller att vara först in i det nya, inte sist ut ur det gamla. Den gröna tekniken utvecklas i en rasande takt. För närvarande fördubblas den vart femte år och takten kan förväntas accelerera.

Det som händer har också stormaktspolitiska konsekvenser. Tysklands förbundskansler Angela Merkel uttryckte för några dagar sedan tvivel om USA:s pålitlighet och fortsatta betydelse för Europa. Kina har deklarerat att man vill gå i armkrok med EU bland annat i klimatfrågan.

När USA självmant abdikerar ser Kina sin chans att ytterligare stärka sina positioner som ekonomisk och politisk stormakt, genom att än tydligare anta den klimatpolitiska utmaningen istället för att förneka den.

Donald Trumps brister är väl dokumenterade. Dit hör hans politiska orutin och föreställningen att politiken kan skötas som vilket vinstmaximerande företag som helst. Framför allt lutar han sig hellre mot för olika ändamål fabricerade lögner (som överhuvudtaget inte bör kallas fakta) och skyr kritisk granskning och vetenskapligt beprövad kunskap.

Hans ståndpunkt i klimatfrågan kan härledas till denna läggning och till en vilja att tillgodose den gamla industrins intressen och stötta ”globaliseringens förlorare”. Många som röstade på honom finns ju i det amerikanska rostbältet, bland andra kolgruvearbetare, som drabbats hårt av omställningarna i ekonomin.

Trump och USA borde istället bejaka framtiden och strukturomvandlingarna, samtidigt som man med hjälp av ett utbyggt socialt skyddsnät och aktiv arbetsmarknadspolitik skyddade och slussade över arbetskraften till de nya jobben. Men socialdemokratisk politik bedrivs inte i USA. Allra minst av Donald Trump.

Valet av Trump blottlade allt djupare ekonomiska, sociala och politiska klyftor i USA. Klyftor och konflikter som nu med Trumps hjälp djupnar och spetsas till än mer. Det som händer i klimatfrågan understryker detta.

30 av USA:s 50 delstater har deklarerat att de tänker hålla fast vid klimatavtalet. Till dem hör Kalifornien som ensamt är världens sjätte största ekonomi. Stora städer och företag, inflytelserika företagsledare och  politiker tar avstånd från Trumps politik.

Världens största demokrati och ekonomi halkar allt mer efter och fram stiger inte minst Kina, världens största totalitära stat, och tar för sig.

Det paradoxala är att för klimatfrågan kan Trumps utspel visa sig inte alls vara dåligt. För USA kan det bli till ett steg mot stormaktens förfall.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet