När tiotusentals stockholmare samlades på Sergels Torg några dagar efter en terrorattack visade de att staden inte kan besegras av terror. När Hammarbys supportrar genomförde sin traditionella marsch från Söder till Söder inför hemmapremiären visade de samma sak. Budskapet var glasklart – ”Ni ska inte få påverka vår vardag”. Stockholmarna visade sina färger, frågan jag ställer mig är om rättssamhället kommer att göra detsamma.
Ivar Arpi är ledarskribent på Svenska Dagbladet, vilket gör honom till en inflytelserik borgerlig debattör. Han har skrivit ledare på ett flertal borgerliga tidningar, varit redaktör på Axess magasin och på Neo. Arpi är inget ansiktslöst twittertroll utan en av de personer som sätter tonen på den högra kanten av det politiska spelfältet.
Vår lag är polisiär. Men terrorister är inte kriminella. De är existentiella fiender. De bör behandlas så Arpi på Twitter
Vad menar egentligen Arpi med sin tweet. Ger han uttryck för något slags filosofisk grundsyn, är han bara förbannad eller är det ett uttryck för en bakomliggande politisk vilja? Med tanke på vem Ivar Arpi är måste jag ta för givet att hans tweet ger uttryck för en rättspolitisk vilja,
Om Sverige som samhälle skulle godta att terrorister inte är kriminella utan ”existentiella fiender” vad skulle det då innebära? Hur anser Arpi att de skall behandlas? Om terrorister inte omfattas av vår lag som enligt Arpi är ”polisiär” och de inte är kriminella – vad är de då? Omfattas de av rättsstaten? Har de rätt till en rättegång med sedvanlig bevisprövning? Har de rätt till advokat? Ska vi bara låsa in dem?
Det är viktigt att slå fast att terrorister är kriminella och ska behandlas utifrån de lagar och regler som finns för alla misstänka. Även i skuggan av terrorn måste Sverige hålla fast vid rättsstatens principer.
- Alla har rätt till en rättegång, alla har rätt till en advokat.
- Bevisbördan ligger på staten
- En misstänkt person anses vara oskyldig fram till dess att dom fallit.
- Kan inte skuld bevisas är den misstänkte i lagens mening oskyldig och skall släppas på fri fot.
En enig Svea Hovrätt frikände Christer Pettersson för mordet på Olof Palme. Bevisningen mot Pettersson var i lagens mening för svag. Den gången bestod det svenska rättssamhället provet.
Om inte rättsstaten omfattar de allra grövsta brottslingarna omfattar den ingen.
Efter Arbetet 