Efter den inledande chocken över tre borgerliga partiers bruna äktenskap i Hässleholm håller borgerliga debattörer på att återhämta sig. De första kommentarerna från till exempel Perlenberg i Kvp var förvånansvärt anständiga. Glosor såsom ”moderat makthunger” och ”misslyckad” dansade i spalterna. Några veckor senare har borgerliga tyckare hittat en nygammal syndabock. Situationen är naturligtvis sossarnas fel.
Bergner skriver upprört i ST och Perlenberg skriver en lång drapa i KvP där han upprörs över att de lokala sossarna inte stöttar den nya blåbruna koalitionen.
Om syftet var att tvinga alliansen i SD:s famn var tilltaget mycket cyniskt KvP
”Tvinga alliansen i SD:s famn” skriver Perlenberg.
Den gode Perlenberg har redan glömt att denna ¾-allians redan låg och gosade i den bruna famnen. De lade fram sin budget med den fulla vetskapen att den skulle röstas igenom med SD:s hjälp och att det rödgröna styret skulle falla. Ingen har tvingat ¾-alliansen att göra något. De har valt sitt äktenskap.
Perlenberg antyder att han skulle kunna tänka sig ett styre där den rödgröna minoriteten allierar sig med Liberalerna och på så sätt formar ett majoritetsstyre, vilket är en lösning. Vad han inte verkar inse är att den bollen helt och hållet ligger hos Liberalerna.
Partiet som kallar sig Liberalerna måste göra ett val. Antingen kan de fortsätta gosa med sina blåbruna polare eller också kan de mysa med nya rödgröna polare.
Efter Arbetet 