Jan Hjärpe med flera brutalsågar ”vetenskaplig rapport” om Muslimska Brödraskapet

Bild: Pearson Scott Foresman

Första gången jag hörde talas om begreppet politisk islam var när Jan Hjärpe föreläste i ämnet på en kurs på Bommersvik någon gång i mitten av 80-talet. Det var första gången jag hörde begreppet, Hjärpe var en de första forskarna i Sverige som satte sig in frågan. Det är klokt att lyssna på honom. För att parafrasera Fantomen ”När Hjärpe talar, lyssnar örat”.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) beställde en rapport från tre forskare, som de har publicerat på sin hemsida som en del av sin kunskapsbank. Det tog inte lång tid innan kritik riktades mot rapporten. Ett 20-tal forskare, inklusive Jan Hjärpe, professor emeritus vid Lunds Universitet brutalsågade rapporten. Kritiken går i korthet ut på att rapportens författare slänger ur sin en massa påståenden de inte kan belägga enligt gängse vetenskaplig metod.

En av författarna, Magnus Norell, disputerad statsvetare, besvarar kritiken från sina 22 akademiska kollegor med frågan ”Har de rökt på innan de läst det?”. Bara det känns smått – seriöst.

– Har de rökt på innan de läst det? Det är ju bara att läsa rapporten! Om någon inte accepterar det här så kan jag inte göra så mycket åt det. Det är ju liksom belagt, säger han. SvT

Terrorforskaren Magnus Ranstorp avfärdar kritiken

– Det är sakfrågan som är viktig här och den bör diskuteras, det är synd att fastna i akademiska formuleringar och kritik, säger han. SvT

Det är beklämmande att två forskare inte verkar förstå att skillnaden mellan en pamflett och en vetenskaplig rapport just är metoden. Forskaren belägger sina fakta med redovisade bevis. Är det så att forskaren formulerar en hypotes anges detta tydligt, samt att grunderna för hypotesen anges. En annan bärande del av vetenskaplig metodik är granskning och ifrågasättande av andra forskare. Sådan kritik anses vara värdefull och bemöts som sådan. I den vetenskapliga världen är inget ”liksom belagt”. Ranstorp har rätt i att sakfrågan är det viktiga, just därför är kritiken mot rapporten relevant. Sakfrågan är för viktig för att slarvas bort.

MSB försvarar sig med att de inte kan ta ansvar för innehållet i rapporter de beställer och lägger upp i sin kunskapsbank. ” Fakta, innehåll och upplägg står forskarna för själva”.

Med tanke på at MSB på sin hemsida skriver råd om källkritik är uttalandet smått absurt. ” Information är aldrig helt neutral utan syftar oftast till att på något sätt påverka mottagaren”. Har inte MSB tänkt tanken att det faktum att de publicerar rapporten på sin hemsida ger den en trovärdighet den kanske inte förtjänar och att MSB i så fall har ett ansvar för innehållets kvalitet.

– Vi har aldrig sagt att det är en vetenskaplig rapport, säger en av författarna AB

Efter en störtskur av kritik kommer då detta häpnadsväckande uttalande. Efter Arbetet sammanfattar.

Tre forskare författar en rapport på uppdrag av en svensk myndighet. De undertecknar rapporten med sina akademiska titlar och rapporten publiceras på myndighetens hemsida. Efter omfattande kritik från andra forskare svarar de först med förolämpningar och sedan kommer beskedet att rapporten inte är vetenskaplig. Ok då, men titlarna under rubriken kunde lurat vem som helst.

Den största kritiken måste dock riktas mot MSB. De har en viktig uppgift som inte kan nonchaleras eller som i detta fallet slarvas bort. Hade jag varit chef på MSB hade jag sett till att varje rapport som publiceras i deras kunskapsbank dels framställdes i enighet med gängse vetenskaplig metod, dels utsattes för en granskande opposition på samma sätt som andra vetenskapliga uppsatser.

Rapportens fulla namn är Muslimska Brödraskapet i Sverige, den är skriven av Red: Dr. Magnus Norell (Med Docent Aje Carlbom & Fil. Kand Pierre Durrani) på uppdrag av MSB november – december 2016.

Peter Johansson/Efter Arbetet