Tim Pool heter den amerikanska journalist som tagit president Trumps utmaning på allvar och rest till Malmö, för att se ”what happend in Sweden last night”. Väl på plats finner han ingen större anledning till att hetsa upp sig. I flera intervjuer konstaterar Tim Pool att det inte finns särskilt mycket att vara rädd för när han vandrar på Malmös gator, inte ens i Rosengård. Han noterar bland annat att det är större risk att hans kamerautrustning blir skadad av det isande regnet, än att den blir stulen på gatan.

Jag bor förvisso inte längre i Skåne, men har ändå anledning att besöka Malmö då och då. För inte så länge sedan vandrade jag ensam genom kvarteren mellan Stortorget och kanalen en sen kväll. Jag fick förvisso en känsla av ödslighet, men läget var kav lugnt. För några veckor sedan rastade jag hunden i ett område bara någon kilometer från Rosengårds centrum. Det mest hotfulla vi mötte var en stor hund som morrade lite reserverat när han fick syn på oss. En kväll under samma besök körde jag bil längs Amiralsgatan från Inre ringvägen in mot centrum. Jag upplevde inget hot eller annan anledning att känna mig rädd.

Malmö är en populär och attraktiv stad. Jag känner många unga människor som aktivt söker sig dit och tycker Malmö är den bästa stad de kan tänka sig att bo i. Deras beskrivningar har fått även mig att se stans alla fina sidor med nya ögon. Skulle jag flytta till Skåne igen, skulle jag med stor sannolikhet välja att bosätta mig i just Malmö.

Med detta vill jag på intet sätt förringa det större antal våldsbrott som tyvärr drabbat Malmö under det senaste året. I min förra krönika här i Efter Arbetet, skrev jag om domen om människosmuggling som nyligen fälldes mot journalisten Fredrik Önnevall. Jag pekade på att lagen och moralen inte alltid går hand i hand. Det konstaterandet kan lyftas fram även när det gäller hur bilden av Malmö som en trygg och säker stad kan stärkas.

I anslutning till rapporter om våldsbrott som begåtts i Malmö, har vi kunnat ta del av flera intervjuer med personer som säger att de inte tänker berätta för polisen vad de vet med anledning av brotten. Detta trots att de upplever otrygghet och rädsla. I andra intervjuer möter vi frustrerade poliser som vädjar om att de som vet något ger dem underlag så de kan lagföra våldsverkarna.

Uppfattningen att det är bättre att tiga och vända bort blicken är inte unik för händelserna i Malmö eller för dem som i detta sammanhang inte vill berätta vad de vet. Det har nog tvärtom varit alltför vanligt i samband med våldsbrott genom alla tider.

Tyvärr. För vilka bevis har vi egentligen för att det blir lugnare om vi tiger än om vi talar? På vilket sätt bidrar vi då till att skapa ökad trygghet och säkerhet för oss själva, våra barn och våra medmänniskor?

Jag tycker vi ska ställa högra krav på de rättsvårdande myndigheterna när det gäller att lösa våldsbrotten och på att arbeta så vi medborgare kan känna oss trygga. Men som en del i det måste vi även ställa krav på oss själva. Genom att berätta vad vi vet om brott som begås, kan brotten lösas. Genom att tiga låter vi brottslingarna härska. Det förtjänar de inte.

Moralen går ibland före lagen. Men oftare är det så att lagen kräver vår moral för att fungera som den är avsedd. Därför hoppas jag att ni som vet något om våldsbrotten i Malmö kliver fram och vittnar om det. Så är ni med och tar makten över ert fina Malmö igen. Det förtjänar ni.

Agneta Blom