Du ska fan inte komma här och komma
Våren innan jag började första klass flyttade mina föräldrar från Ånge till Grängesberg, vackert beläget i södra Dalarna. Jag har senare hört att min ömma moder ansåg att ”det var det fulaste samhälle hon hade sett i hela sitt liv”.
Vi hade en rejäl gruva med runt 1700 anställda, egen dynamitfabrik, Grängesbryggarn (Spendrups) samt en hel del andra mindre företag. Inte så illa för ett samhälle på runt 6000 personer. Grängesberg anno 1968 var ett samhälle med självförtroende och en väldig massa attityd. Uttrycket ”du ska fan inte komma här och komma” var i mångt och mycket riktat till utbölingar som dök in i byn och hade åsikter. Det skulle dom ge fan i. Vi som bodde i Grängesberg kunde kalla byn för håla, men nåde den utböling som gjorde samma sak.
Jag hamnade aldrig i gruvan utan på ASEA i Ludvika och därifrån flyttade jag till Lund för att slutligen landa i Malmö där jag bott sedan nyåret 1994. Faktum är att jag har bott i Malmö betydligt längre än jag bodde i Dalarna, vilket stökar till min identitet.
Jag kommer allt oftare på mig själv med att betrakta mig som Malmöbo istället för en dalmas som råkade hamna i Skåne. En av orsakerna till att jag trivs så bra i Malmö är att attityden i Malmö påminner om den i Grängesberg. Malmöbor ber inte om ursäkt, vare sig för sig själva, eller för sin stad.
Malmö är en stad i rörelse. I Stockholm har de bråkat i årtionden över ny sluss medan den gamla bit för bit ramlade sönder och hotade lamslå stadens kommunikation. ”Det kan påverka Stockholms skyline” säger dom däruppe när något ska byggas i centrum. I Malmö säger vi ”Japp – förändra skyline och gör det rejält”.
Vi rev Kockumskranen, symbolen för det Malmö som var. Väldigt få saknar den nu. Istället byggde vi Turning Torso, Malmö Live och en helt ny stadsdel ute i Hyllie. I Grängesberg flyttade vi centrum när gruvan växte. Big Deal?
Malmö har länge varit slagträ för den nationella högern. Diverse moderater från Stockholms satelliter brukar ibland framhålla Malmö som ett dåligt exempel. Som om vi bryr oss som vad nån högernisse från Solna säger. Under de senaste veckorna har diverse högerindivider från USA, Ryssland, England etc riktat fokus på Malmö och haft åsikter om det ena eller det andra. De är i sin fulla frihet att tycka vad de vill, men vi tar lika mycket notis om dem som vi gör om tomtar från Solna. Sanningen är att de är rädda för vad Malmö kan bli när vi väl kommer upp ur gropen. Ungt, snärtigt, rörligt, kaxigt laddat med en massa attityd.
Det andra kallar problem kallar vi utmaningar och utmaningar är till för att lösas. De som gråtande ligger på knä och ber om ursäkt för att de finns har aldrig kunnat hantera de stora frågorna. Även det är en likhet mellan dagens Malmö och det Grängesberg jag växte upp i. Det är kort och gott en fråga om stolthet och självförtroende. Den stoltheten är också en av orsakerna till omvärldens ilska mot Malmö. ”Hur vågar dom?”
Resan från en bruksort i Dalarna till Malmö var inte så lång när allt kom omkring.
Ah, vaddå-då
Efter Arbetet 