Ilmar Reepalu håller just nu på att slutföra en utredning. Uppdraget kan sammanfattas som att hans utredning skall föreslå metoder för att begränsa de vinster privata utförare i offentligt finansierad välfärd kan ta ut. Detta är en het politisk fråga och oppositionen är naturligtvis minst sagt missnöjda.

Det har i debatten framkommit att samtliga borgerliga partier avser att rösta emot allt vad denna utredning förslår, trots att de inte ens sett den. Det finns en ideologisk sprängkraft i frågan, vilket gör borgerlighetens ställningstagande logiskt. Vad som däremot är ologiskt är de borgerliga kraven på att avbryta utredningen någon månad innan den ska läggas fram.

Eftersom Sverigedemokraterna har deklarerat att de står bakom borgerligheten i denna fråga är regeringens nederlag redan klart. Om det är så att regeringen lägger fram en proposition baserat på Reepalus utredning och samtliga högerpartier står för sina utfästelser kommer riksdagen att fälla förslaget. Det är enkel matematik.

Vi har alltså en situation där oppositionen vet att de kommer tillfoga regeringen ett nederlag i en ideologiskt het fråga. Varför vill de i det läget stoppa utredningen?

Det har läckt lite detaljer från utredningen. Klart är att Reepalu inte kommer att föreslå ett förbud mot vinster i välfärden, vilket upprör Vänsterpartiet. Frågan är vad i Reepalus utredning är det som skrämmer borgerligheten till den så milda graden att de inte vill ta debatten i en fråga de vet att de kommer att vinna?