Igår ställde centerpartiets Annie Lööf ultimatum för att hon skulle släppa fram en regering ledd av Stefan Löfven.

Det  var ett ultimatum, i annat fall skulle hon ha uttryckt sig helt annorlunda; ”Detta är de områden vi vill förhandla!” Men det hon sa var att Socialdemokraterna måste acceptera hennes krav för att Centerpartiet överhuvudtaget skulle överväga att släppa fram Löfven. Det handlar om att socialdemokratin mer eller mindre ska ge upp på flera av de områden som definierar socialdemokratin, acceptera bland annat sämre anställningstrygghet, stora hyreshöjningar och en politik som i största allmänhet ökar ojämlikheten.

Det är ett ultimatum, en illa kamouflerad taktik för att försöka lägga skulden på Löfven och Socialdemokratin, för att Centerpartiet till sist väljer att släppa fram Ulf Kristersson och en högerregering – och Sverigedemokraterna.

Idag gör Jan Björklund och Liberalerna som Lööf. Björklund ville nog själv annorlunda, men nu vågar han inte. Centerpartiet har gjort sitt vägval och efter att ha avvaktat väljer Björklund, hårt pressad av en stark intern opposition, att ansluta sig till Lööfs linje. Han säger alltså uttryckligen att; ”Det kommer att krävas att S gör en rejäl högersväng”, för att Liberalerna ska släppa fram Löfven som statsminister och för att en budget stödd av L ska bli av.

Ordvalet är övertydligt, Björklund kräver ”en rejäl högersväng”, han vill ha ett nej. För Björklund kan knappast vara så dum att han tror att socialdemokratin kan acceptera ”en rejäl högersväng”. Hade han velat diskutera på allvar hade han kallat det något annat, d v s åtminstone i någon mån försökt kamouflera den rejäla högersvängen.

L och C har bestämt sig för vilket av vallöftena de ska svika. För Socialdemokraterna och Stefan Löfven finns inget val. Att acceptera att göra ”en rejäl högersväng” för att försöka klamra sig fast på taburetterna är i själva verket politiskt självmord. Det kan innebära att svensk socialdemokrati, som så här långt klarat sig hyggligt jämfört med många socialdemokratiska partier i Europa, skulle riskera att drabbas mycket hårt av väljarnas dom.

Bo Bernhardsson