Redan när det kristdemokratiska partiet grundades 1964 tändes frågan om hur den kristna signalen i själva namnet skulle märkas i utövningen av partiets program. Vad skulle partiets aktiva göra för att ta på sitt ansvar att en medveten kristen tro märktes och blev verksam i det vardagliga politiska arbetet.

Vid presentationen av partiets ideologiska innehåll betonades att några inslag av socialism var uteslutet, i stället formulerades att målet innebar en socialkonservativ verksamhet, som avspeglades i allt vad partiet företog sig. Det skulle också i ideologisk mening vara borgerligt. Hela syftet med ett politiskt parti var grundarens Lewi Prethrus och gruppen Kristet Samhällsansvars idé att en kristen hållning var basen för verksamheten. Det var en självklarhet att partiets företrädare personligen hade en kristen grund som präglade deras politik. Hedersamt, ärligt och i bästa mening enligt kristna traditioner.

Hur har det då blivit?

Ger Ebba Busch Thor sina medlemmar och väljare ett stabilt intryck av att agera i linje med grundarnas avsikter?

Svaret är att det är tveksamt. Somliga kanske skulle säga tvärtom.

Jag kan inte erinra mig att den nuvarande partiledaren eller hennes företrädare på posten gjort någon affär av den kristna grunden för olika beslut.

De senaste dagarna har alla genom bland annat Aftonbladet i stället fått veta att centrala personer som riksdagsledamöter och innehavare av tunga poster i partiet skaffat sig betydande fördelar genom att fuska med skattebetalarnas pengar. Det är givet att åtskilliga medlemmar och möjliga väljare inte tror att de bedrägliga damerna och herrarna har någon närmare kontakt med en religiös livsstil. De är förtroendevalda och har levt loppan med dina och mina insatser för samhällets väl.

Det säger kanske en hel del om vad Kristdemokraterrna av i dag står för.

Lasse Henriksson