Jag blir så trött. Inte främst av värmen, utan av den politiska debatten såsom ofta nyhetsrapporteringen, ledande media och vissa partiledare driver och speglar denna debatt.

Socialdemokraterna kräver idag en ordentlig höjning av pensionerna, vilket förutsätter höjda pensionsavgifter. Ett utmärkt och välkommet förslag.

Rubriken i Dagens Nyheter blir ”S går till val på pensionsreform – Kostar arbetsgivarna 15 miljarder”.

Och i SVT:s Rapport meddelar reportern att ”Arbetsgivarna skall stå för notan” och att de ”drabbas” hårt.

Dumheterna kryddas av ett uttalande av centerledaren Annie Lööf som konstaterar att ”det är fel att lägga kostnader på småföretagen.” Hon för fram sin käpphäst i alla väder, att man istället bör använda metoden att anställa fler till ”lägre kostnader”, d v s sänka lönerna.

Rubriker och uttalande lägger i dagen en beklämmande syn på hur samhället och produktionen fungerar. Ökade pensioner ska självklart betalas av produktionen, det måste tas av produktionsresultatet och ur löneutrymmet, som förhoppningsvis växer med hjälp av ökad produktivitet, d v s av jobb som orkar bära allt högre löner och sociala avgifter.

Produktionsresultatet är naturligtvis inte att betrakta som arbetsgivarnas. Därför är det ett uttryck för ren och skär borgerlig propaganda att säga att arbetsgivarna drabbas eller får ta kostnaden.

Och Annie Lööf, höjda pensioner kan naturligtvis aldrig finansieras med fler jobb till sämre löner.

Man blir så trött. Och det beror inte på värmen.