En ny studie visar att kostnaderna för USA:s krig ökar de ekonomiska ojämlikheterna i USA. Det skriver en av de ansvariga för Costs of War project vid Brown University, Stephanie Savell. Sedan den 11 september 2001 har 5,6 trillioner dollar (på svenska 5,6 biljoner eller 5,6 miljoner miljoner dollar) spenderats på ”war on terror”.

Då ingår kostnader för krigen i bland annat Afghanistan, Irak, Pakistan och Syrien men också övervakning av Homeland Security på hemmaplan, liksom beräknade framtida kostnader för vård av sårade och traumatiserade krigsveteraner.

Sedan 2001 har kostnaderna inte budgeterats utan finansierats med lån. Bara kostnaderna för räntan på lånen beräknas till 8 biljoner (miljoner miljoner) dollar på 2050-talet.

Savell länkar också i sin artikel till en studie som visar hur kostnaderna för de amerikanska krigen har finansierats sedan 1812. Tidigare har man använt sig av skatter och försäljning av obligationer och andra instrument men det finns på 2000-talet ingen annan strategi än att låna, samtidigt som de rika fått stora skattelättnader. Tidigare har några av krigen lett till ökade klasskillnader medan andra bidragit till minskade skillnader, men de pågående ”kreditkortskrigen” bara har ökat ojämliheten.

Några konsekvenser av den förda politiken:

• Det stora flertalet amerikaner känner bördan av skattelättnader för de rika men ser inte sambandet med krigen
• Krigen förs numera av avlönad personal vilket innebär att många amerikaner kan leva sina liv utan att grubbla över krigen särskilt som de stora medierna inte förklarar hur de finansieras
• Det finns sedan 2003 inga omfattande protester i USA mot krigen, eftersom ingen uttryckligen har bett befolkningen om att göra uppoffringar

I USA finns inte heller någon större medvetenhet om att det är andra som betalar för en annan av krigens konsekvenser, nämligen flyktingströmmarna.
Medvetenheten om detta samband kunde för övrigt vara större också i Europa och Sverige. När medier i Sverige diskuterar ”flyktingkrisen” eller ”migrationskrisen” gör man det nästan alltid utan att göra kopplingen till de pågående krigen.

I några av dem har ju också Sverige deltagit på ett hörn och vi är fortfarande i Afghanistan.
Nyligen kom två rapporter i Storbritannien om hur UK stött USA genom att medverka till tortyr och olagliga bortföranden. Även om det kanske inte påverkar den officiella politiken, så finns det i både USA och UK medier eller parlamentariker som tar upp även sådana svåra frågor.

Sverige är på den punkten mera sovande och en av anledningarna är att den svenska relationen till USA har blivit sankrosankt. Detta är desto märkligare eftersom det inte finns något heligt varken över Donald Trump eller Peter Hultqvist.

Lars Borghem