Malmö kommun får nu skulden för att den utsatts för ett grovt bedrägeri. Det är uppochnervända världen skriver Lasse Henriksson.

Under de senaste dagarna har Moderaterna och Vänsterpartiet kritiserat Malmö kommun för att upphandlingen av SFI-tjänster från två leverantörer skötts illa. Det handlar om utbildningsbolaget Astar, ägt av Thoréngruppen, och Academedias dotterbolag Hermods.

När kommunen i sin tur riktade skarp kritik mot Hermods och Academedia för att ha fakturerat kommunen med allvarliga brister i leveransen, bemöttes kommunen för att ha varit slarvig och inte tillräckligt noggrann vid affären. M och V menar att Malmö kommun bär skulden, medan företagens medvetna fusk vid leveranserna undgått kritik, trots ett bedrägligt beteende.

Vi det här laget har jag i minst två artiklar läst att Malmö kommun får skulden för att den utsatts för ett ovanligt grovt bedrägeri, som alla vet är en kriminell handling.

Först skrev, vad som självklart kan förväntas, en moderat att bedrägeriet uppenbarligen faller sig naturligt, medan staden får skulden för att inte ha varit tillräckligt observant vid upphandlingen av tjänster för SFI-utbildning. Förvånad blev jag först när en vänsterpartist också lade skulden på staden, för att man på grund av bristfällig hantering blivit grundlurad vid affären. Därmed är det således kommunens fel att privata företag i skolbranschen – med uppsåtet att tjäna pengar oskäligt – begår bedrägeri vid upphandlingar.

Ledningen för de anlitade skolorna ljuger om lärarnas behörighet och kompetensen i SFI-utbildningen. Jag kan inte förstå varför det ekonomiska brottet passerar okommenterat medan köparen, som naturligtvis utgår från att motparten agerar är sanningsenligt, får ta på sig skulden.

Men, alla som gör affärer i vår tid måste noggrant kontrollera att motparten bedriver sin verksamhet i laga ordning. Man måste som kund ständigt ta med i beräkningen att entreprenören luras och helt enkelt beter sig kriminellt, inte av misstag utan som regel. Däremot borde det vara självklart att leverantörer med vilka man har återkommande upphandlingar, håller sig till god affärsmässig sed, att agera enligt affärsmässig heder, som förväntas vara utan svek.

Det är uppochnervända världen att skulden faller på den som förutsätter att en nödvändig upphandling sker traditionellt, d v s hederligt. I det här fallet påstår en ledare och chef i Thorén-gruppen, att hon har en ovanligt hög moral. Med tanke på vad som skett var den deklarationen mest komisk.

Lasse Henriksson