Vad säger EU egentligen om Novichok-attacken?

Foto: EU-kommissionen
För övrigt tycker jag att rapporteringen om Novichock-attacken under de senaste dagarna varit vilseledande ytlig. Det har alltså kablats ut att olika större och mindre makter, bland annat EU och Sverige, ger ”sitt fulla stöd till Storbritannien”. Men man behöver inte vara utbildad kremlolog för att i uttalandena spåra vilka diskussioner som förts i EU-kretsen och se reservationerna vad gäller att peka ut Ryssland som skyldigt till attacken. Det finns olika synsätt i EU-kretsen och det handlar om en balansakt både inom den kretsen och i förhållande till den flyktade medlemmen United Kingdom. Och, trots all kalla-krigs-hets, i förhållande till Ryssland.
”EU ser med stort allvar på den brittiska regeringens analys som pekar ut Ryssland som ansvarig för attacken”, säger EU-toppmötet. Läs det igen!
EU tar utpekandet på ”stort allvar”. Det är svårt att inte göra det.
Och det fortsätter;
”Europeiska unionen är chockad över att ett nervgift som utvecklats i Ryssland för första gången på 70 år har använts på europeisk mark. Att använda kemiska vapen är fullständigt oacceptabelt och utgör en säkerhetsrisk för oss alla”.
Det är naturligtvis omöjligt att ha en annan uppfattning. Borde inte också Ryssland kunna skriva under.
Och utrikesminister Margot Wallström säger å Sveriges vägnar:
”Jag har i kväll talat med min brittiske kollega Boris Johnson och framfört mitt helhjärtade stöd. Jag framhöll att Sverige tydligt har fördömt användningen av nervgift mot Sergej Skripal, hans dotter och andra civila på brittisk mark…”
Man måste instämma.
Och hon fortsätter: ”Från svensk sida har vi noterat premiärminister Theresa Mays bedömning att nervgiftet ifråga är av en typ som utvecklats som ett kemiskt vapen i Sovjetunionen och senare övertagits av Ryssland, och att rysk inblandning i dådet ter sig som högst sannolik.”
Sverige har alltså noterat Theresa Mays bedömning. Som sagt, man behöver inte vara kremlolog…
På det hela taget är jag nöjd med att EU och Sverige inte rusar iväg…
Och jag är medveten om Sovjetunionens och Rysslands många övergrepp. Men också om USA:s och Storbritanniens.
Jag minns fortfarande Tonkin-intermezzot och de falska motiven för Irak-invasionen…
Bo Bernhardsson/Efter Arbetet