2017 går mot sitt slut. Kanske är #metoo-rörelsen ljuset i det mörker som ser ut att sänka sig över mänskligheten, skriver Agneta Blom i denna nyårsbetraktelse.

Så tar år 2017 slut. Året som började med att Donald Trump svors in som USA:s president och avslutades med att Vladimir Putin berättade att han nästa år kandiderar för en ny period som president i Ryssland. Dessa två händelser, och ganska många andra, säger mig att 2017 inte varit något gyllene år för demokratins idéer.

Kanske kan vi se den #metoo-rörelse, som dragit över världen och varit stark inte minst här i Sverige, som en motkraft till hur en viss typ av män stärkt sin makt. Kanske är #metoo-rörelsen ljuset i det mörker som ser ut att sänka sig över mänskligheten med hot om fler diktaturer, fler kriser, fler terrordåd och fler väpnade konflikter.

Det finns en berättigad oro för att #metoo kommer att följas av ett rejält bakslag. Att det ljus som tändes för så många, bryskt blåses ut av mäktiga män som gillar det som är macho. Män som inte vill tillskriva kvinnor samma människovärde som dem själva. Män som fortsätter betrakta kvinnor som i första hand sexuella objekt, som de har rätt att utnyttja och förnedra. Män som stämplar andra män som inte håller med dem som mesar.

I en studie som tidigare i höst presenterades av forskare vid Malmö högskola (snart Malmö universitet), angav var fjärde kvinnlig student vid lärosätet att de utsatts för sexuella trakasserier och då framför allt i krogmiljöer. Den främsta åtgärd som lyfts fram i anslutning till studien, är att krogägare måste ta större ansvar för vad de tillåter på sina krogar. Ja så klart, men om effekten av #metoo ska bli bestående måste ansvarsfrågan dras längre än så. Alla män som trakasserar och som tillåter trakasserier måste sluta med det.

Det nedslående resultatet att var fjärde kvinnlig student vid Malmö högskola blivit utsatt för sexuella trakasserier, liksom alla de berättelser som framförts från olika håll i #metoo-uppropen i Sverige, Sydafrika, Indien och på många andra håll i världen, leder nämligen ofrånkomligen vidare till den minst lika nedslående hypotesen att det är en icke försumbar andel män som trakasserar. Och att alltför många män – och kvinnor – vänder bort blicken istället för att säga ifrån när det sker. Bestående förändring kan bara nås genom att det får ett slut.

Den machokultur som matar trakasserier kommer aldrig att göra världen bättre. Det är tid att öka kraven om att mänskligheten befrias från en mansroll som kräver att män använder sexualitet som maktmedel istället för som handlingar av kärlek. Kvinnor måste befrias från en roll som formas av underordning och förnedring genom sexualisering och sexuella övergrepp.

År 2018 går USA till kongressval. Det ser ut att kunna bli ett historiskt val genom att kvinnor kandiderar till politiska uppdrag i högre omfattning än någonsin förr. Tänk om det blir så att det mest bestående resultatet av att Donald Trump valdes till USAs president, blir att kvinnorna ökar sitt deltagande i politiken och sin makt över världen.

Tänk om nästa effekt av #metoo blir att machopresidenten blir den som på allvar sätter machokulturen i skamvrån. Den tanken tänker jag gärna. Jag hoppas också att kvinnorna i Sverige ser till att vårt eget land får ett valresultat som även här trycker machokulturen tillbaka. Så att vi under nästa valperiod kan fira 100-årsdagen av kvinnlig rösträtt med att flickor och pojkar som föds 2018 får växa upp med bättre ideal i botten för vilka människor de kan bli när det är deras tur att ta över 2050 eller så.

Agneta Blom