Yttrandefriheten. En av de mänskliga rättigheter, som finns inskriven i den svenska grundlagen. Ska vi få använda denna rättighet till vad om helst? Frågan har blivit rykande het sedan nazister allt oftare börjat trampa runt gator och torg. Spontant tänker många nog; ”Tysta dem bara, tysta dem. Hur svårt kan det va´?” Men är det verkligen enkelt?

Yttrandefriheten tillhör tillsammans med bl.a. åsiktsfriheten det demokratiska samhällets mest grundläggande fri-och rättigheter. Genom åsikts- och yttrandefriheten kan vi i en demokrati garantera möjligheten att ta hänsyn till alla människors grundläggande intressen, vilket krävs för att vi ska leva upp till de mänskliga rättigheterna. Vi kan främja öppenhet och upplysning, och därmed motverka korruption och maktmissbruk. Sannolikt kan demokratin inte alls fungera om yttrande- och åsiktsfriheten inte finns.

De två friheterna skiljer sig dock åt.

Åsiktsfriheten i en demokrati måste rimligen vara obegränsad. Det är svårt att se hur vi med bibehållen respekt för demokratins fundament skulle kunna inskränka rätten till den egna åsikten. Hur skulle det gå till? Nej, var och en måste nog verkligen få tycka vad den vill.

Däremot behöver yttrandefriheten ibland begränsas. Allt tyckande bör inte komma till uttryck. Yttrandefriheten är en gåva som måste utövas under särskilt ansvar. Till exempel för att var och en måste ta hänsyn till andra människors fri- och rättigheter, inte bara sina egna.

Yttrandefriheten kan användas till att skada demokratin och medmänniskorna. Det kan ett demokratiskt samhälle inte villkorslöst acceptera.  Ord och andra uttrycksmedel kan användas för att kränka, hetsa till diskriminering eller våldshandlingar. De kan användas för att röja uppgifter som får negativa konsekvenser antingen för enskilda eller för samhället.

När uttrycksmedlen används för att demonstrera hat och förakt och hetsa till våld mot andra. Mot medmänniskor som i grunden har exakt samma människovärde som demonstranterna. När information sprids i avsikt att undergräva mänskliga rättigheter och skada andra människors eller samhällets särskilt skyddsvärda intressen.

Då behöver skyddet för andra värden ibland värderas högre än skyddet för yttrandefriheten. Och när grupper med antidemokratiska budskap brer ut sig, är det kanske tid att se över hur vi – med fortsatt respekt för demokratins fundament – tillämpar lagstiftningen om yttrandefrihet. Innan några använder den för att tysta oss helt. Eventuella beslut om inskränkningar i en så grundläggande rättighet kräver dock noggrann eftertanke. Så att det som syftar till att förstärka demokratin inte istället, blir ett steg mot demokratins avskaffande.

Agneta Blom