Varför missförstår USA världen? Lars Borghem diskuterar frågan i denna debattartikel med utgångspunkt från bland annat en bok av Paul Pillar, historiker och f.d. analytiker på CIA, Why America Misunderstands The World.

Medge att det är något speciellt med USA! Det tycker Donald Trump, Melania Trump, Barack Obama, Michelle Obama, Hillary Clinton och nästan alla kandidater som någonsin ställt upp i ett presidentval eller hållit ett tal för en kandidat, och det tycker nästan alla amerikaner som lyssnat på deras budskap också.

Men vad är det då som är så speciellt? Varifrån kommer den här känslan av att vara det utvalda folket eller som Ronald Reagan uttryckte saken ”den där skinande staden på kullen”?

Varför tror alla som bär på känslan av utvaldhet att det ankommer på USA att visa världen hur man ska leva? Och varför tror många också i Sverige att vi behöver USA som världens polis för att förhindra konflikter och uppnå fred, som en tidigare ordförande för NATO, Anders Fogh Rasmussen uttryckte saken?

Varför har CNN, CBS, ABC, NBC och Fox i USA och tidningar som Washington Post, New York Times, Wall Street Journal och förresten också Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan så fel för sig? Har de missförstått alltihop eller finns det en annan förklaring?

Om detta har Paul Pillar, historiker och f.d. analytiker på CIA, skrivit en bok: Why America Misunderstands The World.

Han börjar med att gå igenom kända fakta i USA:s historia: ●den geografiska isoleringen av ett land med stora resurser, ●konstitutionen som haft ett stort inflytande på omvärlden, ●benägenheten att döma andra efter hur lika de är amerikaner, ●sättet att se på omvärlden som fanns med från början av nationens födelse men att de flesta amerikaner är omedvetna om saken, ●förhållandet att presidenten och hans administration inte är ansvarig inför ett parlament utan är öppna för påverkan från lobbygrupper inom och utom Kongressen, ●att utrikespolitiken därför blir mera påverkad av inrikespolitiken än i andra länder, ●fascinationen inför nyheter och nya saker och okunnigheten om vad som varit, ●att den amerikanska allmänheten alltsedan andra världskriget inför viktiga politiska beslut har vilseletts av politiker och medier.

USA är på många sätt unikt men det är uppfattningen av hur unik man själv är, som hindrar förståelsen av andra länder och kulturer, säger Pillar. Nationen hade från början inte de nära och långvariga samarbeten med andra nationer, som länder på de andra kontinenterna av geografiska skäl hade med varandra. Amerikanare reser i mindre utsträckning utomlands än andra och är sämre på andra språk än engelska än andra.

Ett litet minne: jag besökte FN-huset i New York 1986 tillsammans med en amerikansk grupp där jag inte kände någon tidigare. När vi stod i generalförsamlingen pekade guiden på Burkina Fasos namnskylt och frågade om någon visste vad landet hette förut, man hade bytt från Övre Volta 1984. Jag räckte snällt upp handen och svarade och applåderna jag fick visade att man var stolt över att här fanns en amerikan som försvarade gruppen inför guiden och hela världen. Amerikaner omgivna av två oceaner och där de förutsätter att andra kan deras språk och känner till deras kultur, är i allmänhet bedrövligt okunniga om förhållanden i andra länder, det behöver man inte ta till Donald Trump för att övertyga sig om.

Amerikaner utgår ofta från att det finns regler som gäller andra länder men som inte gäller USA. Många tror att försynen har försett amerikaner med en högre moral än andra. Många har  övertagit de gamla kolonialmakternas idé om att man har ett särskilt uppdrag att civilisera andra nationer. Rudyard Kiplings dikt 1899 om ”Den vite mannens börda” skrevs med drottning Victorias diamantjubileum i åtanke, men han påbörjade dikten medan han var bosatt i USA och publicerade den med undertiteln ”The United States and the Philippine Islands”.

Om erövringen av Filippinerna från Spanien 1898 har mycket skrivits på senare år, bl.a om hur ockupationsmakten genast började praktisera tortyr samt att kartlägga och övervaka människor som upplevdes som ett hot mot det som kom att bli början på imperiet. Övergreppen, i den mån de gjordes kända, motiverades utifrån ett kristet och missionerande perspektiv. Mark Twain skrev en del om saken som nu kan upplevas som profetiskt och peka rätt in i vår tid.

Och så har vi förstås rikedomen i USA. Erövringen av prärierna gav upphov till en helt ny kulturell genre som tidvis har dominerat litteraturen, filmen, radion och televisionen: Vilda Västern! Oljeindustrin föddes i USA och beroendet av oljan för en livsstil där bilen står i centrum har gått hand i hand med utvecklingen av USA till en global stormakt. Måste inte Gud ha haft sin hand bakom allt detta, tänker många.

George W Bush kunde inte förstå hur andra kunde hata USA för ”like most americans, …I know how good we are”. Demoniseringen av Saddam Hussein, som man stött i kriget mot Iran, och stödet för invasionen i alla stora tidningar och TV-bolag i USA, bidrog till att många trodde att de flesta i Irak skulle hälsa amerikanerna som befriare. De trodde att inuti varje irakier fanns en amerikan som bara hade väntat på att få komma ut. Kriget pågår ännu 14 år senare.

Inför invasionen av Irak bad både Bush och Blair till den kristne guden men den amerikanska konstitutionen nämner varken gud eller religion utom för att förhindra att man lagstiftar för att etablera religionen i politiken. Men alla presidenter avslutar alla viktiga tal med ”God bless America” även när de som Donald Trump nyligen, just innan har hotat att utplåna hela den nordkoreanska nationen.

Motståndet efter övertagandet av Filippinerna ett sekel tidigare kom också helt oväntat och ”upprorsmakarna” slogs ner med ytterst hårda metoder. Paul Kramer skrev en artikel i The New Yorker 2008 om hur man där började tillämpa den vattentortyr som uppmuntrades av George W Bush i kriget mot al-Qaida hundra år senare och som försvarades av Hollywood i filmen Zero Dark Thirty gjord i samarbete med CIA (2012) som hyllades av stora delar av den amerikanska pressen.

Det föraktfulla språket man använde i krigen mot de urinvånare som man i dag kallar Native Americans och som kanske var nödvändigt för att försvara det urskillningslösa dödandet av dem, liknar det man kom att använda mot de invånare som USA släppte bomber, napalm och Agent Orange över i Vietnam, ”a piss-ant nation” som presidenten Lyndon Johnson uttryckte saken.

Pillar tar också upp utvidgningen av NATO i östeuropa som började under en republikansk president (George HW Bush), fortsatte under en demokratisk president (Clinton) och sedan under ytterligare en republikansk president (George W Bush) utökades till att potentiellt omfatta också Georgien och Ukraina. Om inte de amerikanska politikerna hade fångats av sin egen övermodighet efter att ha vunnit det kalla kriget och blivit den enda återstående supermakten, hade de kunnat förutse de ryska reaktioner som ledde till invasion av Georgien, annekteringen av Krim och inbördeskrig i östra Ukraina. Pillar, som alltså arbetade i CIA i 28 år, ansluter här till liknande tankegångar hos f.d. försvarsminister William Perry.

Pillar är inte särskilt optimistisk om framtiden. Han tror att de tankefigurer som omfattas av alla ledande politiker, dominerande medier och stora delar av allmänheten i USA kommer att tvinga fram samma misstag som tidigare, oavsett vem som sitter i Vita Huset.

Jag vill sluta här med att påpeka att i USA, vid sidan av det grupptänkande som dominerar i offentligen, det finns många oberoende röster som försöker formulera ett alternativ till den förhärskande åsikten. I detta är USA ett rikare land än Sverige.

Lars Borghem

Några av källorna till denna artikel:

1. Paul Pillar: National Experience and Roots of Misperception, Columbia University Press 2016
2. Det finns en föreläsning av Pillar på Cato Institute där han pratar om boken: https://www.cato.org/events/why-america-misunderstands-world-national-experience-roots-misperception

 

3. Paul Kramer i The New Yorker: The Water Cure. Debating torture and counterinsurgency – a century ago (https://www.newyorker.com/magazine/2008/02/25/the-water-cure)

 

4. En aktuell intervju med William Perry där han tar upp kärnvapenhotet, Nordkorea och utvidgningen av NATO finns på länken: https://www.truthdig.com/articles/former-defense-secretary-william-j-perry-on-the-nuclear-threat/