Låt inte skolkommissionens rapport bli en hyllvärmare

Foto Wikimedia Commons

Dagens skolsystem är ett kontrollsystem som bygger på misstroende. Jag skulle önska en ny skolkultur som istället bygger på förtroende och tillit till professionen, skriver Ulrika Tollgren, socialdemokratisk skolpolitiker i Kristianstad.

När skolkommissionens rapport presenterades i våras hamnade fokus i stort sett bara på en liten detalj, nämligen förslaget att ge kommuner ökad makt vid elevplaceringar i skolor. Detta var lite synd eftersom skolkommissionens rapport innehåller betydligt mer än så. Den visar tydligt på en av skolsystemets allvarligaste brister, nämligen den bristande likvärdigheten.

Senaste PISA-undersökningen från 2016 visade glädjande nog att svenska elever återigen presterar över eller på genomsnittlig nivå jämfört med övriga OECD-länder avseende alla tre kunskapsområdena, läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Men skrapar vi lite på ytan visar undersökningen också att klyftan mellan de elever som lyckas och de som lämnas efter blivit allt större. Att elevers familjebakgrund har fått allt större betydelse för studieresultaten kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Skolkommissionens rapport innehåller ett antal förslag på åtgärder för att minska denna utbildningsklyfta.

Ett professionsprogram för lärare och skolledare föreslås för att göra det lättare att utvecklas i sitt yrke tillsammans med andra lärare. Syftet är att främja lärarnas och skolledarnas professionella utveckling för att stärka kompetensen och bidra till ökad kunskapsutveckling. Programmet ska vara nationellt reglerat men anpassas lokalt utifrån identifierade behov.

Att förbättra utbildningen och sätta allt fokus på kunskaper kräver att staten tar ett tydligare ansvar för en anpassad fördelning av resurser mellan kommunerna. Behoven och lösningarna ser inte likadana ut i Malmö som i Kristianstad. Eller i Degeberga. Varje skola måste arbeta utifrån sina förutsättningar, vilket kräver olika resurser och unika lösningar. Pedagogerna är proffs på lärande, SYV:arna på studievägledning och administratörerna på administrativa uppgifter.  Vi politiker ska ge pedagogerna stöd att verka och utvecklas genom att låta de olika kompetenserna göra det de är bäst på.

Skolan har under flera år tillförts nya uppgifter, nya planer och nya dokumenteringar som handlar mer om att ha ryggen fri. Men kan ha alla planer i världen i korrekt skick, men till syvende och sist handlar kvaliteten i skolan om mötet mellan eleven och pedagogen. Lärarna behöver tid att få vara lärare. Det är varje enskilt möte mellan barnet/eleven och pedagogen som utgör själva utbildningens kvalité. Kärnuppgifterna är och förblir undervisning och skolledarskap vilket tydligt understryks i rapporten!

Den rådande bostadssegregationen med villaområden för sig och hyresrätter för sig har även tidigare medfört skolsegregation. Det fria skolvalet har ytterligare spätt på denna segregation och hur vi åter ska göra skolan till en mötesplats mellan människor med olika bakgrund återstår att lösa.

Dagens skolsystem är ett kontrollsystem som bygger på misstroende. Jag skulle önska en ny skolkultur som istället bygger på förtroende och tillit till professionen. Tillsammans med bland annat lärarfacken ska vi se till att rapporten inte bara blir ännu en hyllvärmare. Genom att göra verklighet av rapportens guldkorn kan vi stärka alla barns lika rätt att lyckas i skolan. Dags att kavla upp ärmarna alltså!

Ulrika Tollgren (S)

Ordförande Barn och Utbildningsnämnden, Kristianstad