Vet ni, jag gillar verkligen Regeringsformen (RF), vår främsta grundlag och konstitution. Nästan så att jag påstår att det som står i RF 1 kap 1§ är vackert: Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. Jag menar, ”folkstyrelse”, ”fri åsiktsbildning”, ”allmän och lika rösträtt”, ”representativt parlamentariskt statsskick”, ”kommunal självstyrelse” och ”under lagarna” – ja, rättsstat alltså. Många som kämpar för demokrati världen över vill att just denna typ av värden slås fast som en grund för alla statsskick. I Sverige är det sedan länge verkligt. Det är fint, värdefullt och viktigt.

Nej, det är inte verkligt i den meningen att staten alltid fungerar perfekt efter demokratins ideal. Inte verkligt i den meningen att staten alltid fungerar precis efter varje bokstav i den 15 kapitel långa grundlagen. Det ligger generellt i konstitutioners natur att de innehåller ideal att sträva efter, men som inte i varje enskild del är enkla att nå.

Demokratins ideal är fastslagna som grund för den svenska staten. Det är något att vårda och vara rädd om. Vi har både rättighet att kräva – och faktiskt också möjlighet att bidra till – att konstitutionens ideal och verkligheten kommer varandra så nära som möjligt.

Statsminister Stefan Löfvén reser just nu runt i landet och talar bland annat om betydelsen av att inte bara kräva sin rätt utan också göra sin plikt. Den kombinationen, rätt och plikt, är viktig om demokratins ideal ska komma så nära verkligheten som möjligt. Det räcker nämligen inte med att vi har lagar och regler som gynnar demokrati. Vi människor måste också följa reglerna, inte fuska eller ignorera att de finns. Vi människor behöver dessutom uppträda mot varandra på ett sätt som främjar demokratin. Vi måste till exempel vara beredda att visa varandra respekt, ge varandra utrymme att framföra vår åsikt och tid att förstå. Vi behöver visa mod att delta och våga lita på varandra trots att vi är olika. Vi måste vara beredda att kompromissa. Och inte minst, vi måste vara beredda att vara goda förlorare när vi inte får precis som vi vill.

Låter det lätt eller svårt? Fundera över det. Prova. Nästa gång du möter någon som har en annan uppfattning om något viktigt än du har, lyssna på den andres argument. Ta dig tid att förklara på vilket sätt du tänker annorlunda. Pröva om ni kan förstå varandra. Om det rent av finns utrymme för en tredje ståndpunkt, en kompromiss som ni båda kan leva med.

Nästa gång du vill ställa krav om en rättighet, visa då inte bara missnöje över att allt inte är precis som just du vill ha det just nu. Överväg också om du kan vara konstruktiv, ta ansvar och på något sätt själv bidra till att dina krav kan förverkligas. Då ökar möjligheten, att verkligheten kommer närmare demokratin och konstitutionens ideal. Och det kommer helt säkert bidra till ett bättre samhälle än missnöjespolitik.

Fundera över det.

Agneta Blom