I skrivande stund har 648 platser av 650 fördelats i det brittiska underhuset och jag kan konstatera att i 2017 års brittiska val finns inga klara vinnare, bara olika grader av förlorare.
Det krävs en majoritet av 626 platser för att styra det brittiska underhuset, Tories har just nu 317 mandat och de kan som mest få 319. Nordirländska Sinn Fein brukar av hävd inte tillsätta de platser de vinner, vilket i nuläget innebär att det i praktiken krävs 322 mandat för att samla en majoritet.
Tories under ledning av Theresa May är den största förloraren. I nuläget har de samlat 316 mandat och kommer med det att förlora den egna majoritet de igår ägde i det brittiska underhuset. Det är bara att konstatera att det nyval som bara för några månader såg ut att vara ett smart strategiskt drag förvandlades till ett gediget självmål.
Labour ökar med 29 mandat och landar på 261, dvs väldigt långt från de 322 mandat som krävs för att styra. Partiet kommer naturligtvis att kalla förlusten för en seger, men för ett socialdemokratiskt parti är definitionen på seger att de kan sätta sig i en regering.
2017 års val såg ett tag ut att bli början på slutet för Labour men det kan visa sig att det i själva verket blev slutet på början. Hur partiet framgent hanterar sin kombination av framgång och förlust kommer att avgöra partiets framtid samt utgången av nästa val.
Det skotska nationalistpartiet tappar 21 mandat och landar på 35, vilket innebär att de i princip tappat fyra av tio väljare.
Liberaldemokraterna går visserligen fram med 4 mandat, men är ändå en marginell spelare i brittisk politik.
DUP, Democratic Unionist Party, går fram med 2 mandat och hamnar på 10 mandat och kan bli den ende vinnaren i detta val.
I gruppen övriga hittar vi bland andra Sinn Fein med 7 mandat och De Gröna med ett mandat.
Vem kommer då att styra Storbritannien?
Det troligaste är att Tories med stöd av DUP sitter kvar vid makten. Theresa Mays dagar som ledare för de konservativa är dock räknade. Mitt tips är att hon sitter kvar som premiärminister tills vidare, men byts ut innan 2017 övergår till 2018.
Labour säger sig vilja bilda en ren minoritetsregering, men jag är inte säker på att det skulle vara en god idé. Även om förhandlingarna mellan Tories och DUP skulle totalhaverera till den milda grad att det nationalkonservativa DUP skulle avstå från att blockera Labour skulle underlaget för den regeringen vara så bräckligt att dess dagar redan från starten skulle vara räknade.
Efter Arbetet 