Socialdemokraterna firar i år första maj under parollen Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas.

Men varför behöver det sägas? Jo, därför att den svenska modellen under en lång rad av år har försvagats genom åtstramningar och resursbrist. Och den har medvetet undergrävts av borgerliga regeringar med systemskiftespolitik, privatiseringar och marknadisering av välfärden.

Vad är då den svenska modellen? Den är idén om den generella välfärden. Var och en ska ha tillgång till välfärdstjänster som skola, vård och omsorg av högsta klass, som alla betalar solidariskt över skattsedeln och som styrs demokratiskt. Idén kan sammanfattas i två klassiska socialdemokratiska deviser; ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” och ”Endast det bästa är gott nog åt folket”.

Den svenska modellen innebär trygghet i den ständigt pågående samhällsomvandlingen. Årets socialdemokratiska kongresstema var ”Trygghet i en ny tid”. En slogan som inspirerats av temat i riksdagsvalet 1964. Då hette det ”Trygghet i en föränderlig värld” och då handlade det knappast alls om fler poliser och hårdare tag mot kriminaliteten.

Det handlade om social och ekonomisk trygghet. Om att när jobb försvinner, på grund av tekniska innovationer eller därför att jobben flyttar, då ska de som drabbas fångas upp i ett försäkringssystem, som är så bra att ”ingen ska behöva gå från hus och hem”. Och då ska utbildningsresurser sättas in för att omskola och leda till nya jobb.

En bra sjukförsäkring är förstås en annan central del av tryggheten i förändringen. Om sjukdom drabbar, ska du också fångas upp i ett försäkringssystem som förhindrar personlig, ekonomisk katastrof.

Trygghet i en föränderlig värld. Den svenska modellen står för mer ändå. Den är förstås strävan till jämlikhet och rättvisa. Men en huvudpoäng är att modellen skapade stark politisk tillit och framtidsmod. Svensk arbetarrörelse har bejakat strukturomvandlingen, ja man till och med skyndade på den med hjälp av den solidariska lönepolitiken. Och en stor majoritet slöt upp bakom politiken. Socialdemokratin hade problemformuleringsinitiativet och gav svaren.

Ska man förklara de nya högerextrema, nationalistiska rörelsernas framgångar så måste man, även om det finns olika förklaringsmoment, se dem i ljuset av välfärdsmodeller som försvagats och sviktar, och att många människor, inte bara i Sverige eller i första hand här, inte känner trygghet i den nya tiden. De känner sig istället lämnade i sticket, att de har fått påtala priset för globalisering och fri rörlighet.

Om vi håller oss till Sverige så ger idag a-kassan ett fullgott skydd, 80-procent av inkomsten, till relativt få. Andra trygghetsanordningar har också försvagats. Allt fler litar inte på ”det bästa möjliga åt folket-linjen”, utan väljer om de har råd och möjlighet att teckna privat sjukförsäkring och kompletterande trygghetsförsäkringar.

En liten historisk utvikning. När fransmannen Jacquard 1805 uppfann en hålkortstyrd vävstol, blev barnen som tidigare jobbat uppe på vävstolarna arbetslösa. Det var egentligen en välgärning, eftersom många barn dog en tidig död på grund av sidendammet. Men rationaliseringen tog bröd ur munnen på textilarbetarfamiljerna och vävarna protesterade genom att kasta sina tofflor i vävstolarna. Toffel heter sabot på franska, därav ordet sabotage. Textilarbetarna upplevde förändringen som ett hot, de fick inte del av teknikens vinster och de upplevde ingen trygghet i förändringen. Men det hände förstås före arbetarrörelsen och socialdemokratin.

Den svenska modellen har sakta men säkert försvagats. I Sverige, och ännu mer i andra länder, har allt fler förlorat tilliten. Därför måste den svenska modellen utvecklas och trygghetsförsäkringarna och välfärden tillföras kraftigt ökade resurser. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas. Och skatterna måste bli tillräckliga och rättvisare.

Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Endast det bästa är gott nog åt folket.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet