Den socialdemokratiska kongressen är över. En kongress över vilken terrordådet i Stockholm kastade sina långa skuggor, vilket bland annat kom till uttryck i att den förväntat hårda debatten om asyl- och migrationspolitiken blev en av endräkt präglad föreställning.

Partiledningen gick med på att göra några justeringar i skrivningarna i riktlinjerna, men fick i allt väsentligt igenom sin linje, som innebär att det är den gemensamma flyktingpolitiken i EU som måste förändras och att Sverige ensamt har små möjligheter att driva en mer än på marginalen mera generös politik.

En av talarna i den migrationspolitiska debatten upplyste om att om man betraktar jorden från ett rymdperspektiv ser man inga nationsgränser. Så sant, men det är nog en bra idé att landa först, innan politiken utformas. Det finns nationsgränser och stater på vilka också de internationella politiska instrumenten i allt väsentligt än så länge vilar. Det är med den utgångspunkten politiken formas.

Vinsterna i välfärden hade också på förhand pekats ut som en stor fråga på kongressen. Och här tvingade ombuden fram en skärpning av riktlinjerna. Vinstjakten ska stoppas i skola, vård och omsorg, inte bara i skolan, som partistyrelsen föreslagit.

Men uppgiften för socialdemokratin är större än så, det handlar om att sätta stopp för marknadiseringen och återupprätta en demokratisk välfärdsmodell. I en sådan modell hör finanskapitalisterna inte hemma, men ett och annat företag som gör vinst kan förvisso rymmas där.

Framför allt kommer man inte undan finansieringsfrågan när en demokratisk välfärdsmodell ska säkras. Skattepengarna måste räcka till. En underförsörjd vård, skola och omsorg, där medborgarna inte längre får det bästa möjliga, leder oundvikligen till att de som har råd söker privata lösningar.

”Skattesänkareran är över och det krävs stora investeringar i välfärden kommande år”, sa alltså finansminister Magdalena Andersson. Och kongressen beslutade att det ska genomföras ”en översyn av skattesystemet med sikte på en ny skattereform för att långsiktigt säkra skatteintäkterna”.

En sådan översyn är nödvändig. Ett skäl är att den gamla skatteöverenskommelsen, där likformighet var ett av honnörsorden, är sönderskjuten av undantag efter undantag, Sänkt moms på livsmedel var ett av de första. Och sen har de kommit slag i slag, Rot och Rut icke att förglömma. Men huvudskälet till en översyn är att skatteintäkterna måste öka om kvaliteten i välfärden ska kunna upprätthållas och förbättras.

Konjunkturinstitutet har i olika omgångar presenterat beräkningar som pekar mot att skatteintäkterna måste höjas med i runda slängar lika mycket som den senaste borgerliga regeringen sänkte dem, d v s bortemot 140 miljarder. Detta enbart för att kvaliteten i verksamheten ska kunna bibehållas, inte för att öka den. Till det intäktsbehovet måste nu adderas kostnader för olika löften om ökade försvarsanslag och fler och bättre avlönade poliser.

Kongressen beslutade också om att ”steg ska tas under nästa mandatperiod för en mer jämlik tandvård där tandhälsan inte är en klassfråga”. Dessutom bekräftades att den orättfärdiga skatteklyftan mellan pensionärer och yrkesverksamma ska avskaffas. Och skatteklyftan mellan sjuka och arbetslösa och dem som arbetar bör också avskaffas, fast det beslutade inte kongressen.

Inget av detta är gratis. Alla reformer ska betalas med skattemedel. I viss mån kan säkert skatteintäkterna öka genom att arbetet mot skattefusk, aggressiv skatteplanering och utnyttjande av svart arbetskraft skärps, vilket också blev kongressens beslut. Men det går inte att komma undan skattehöjningar om välfärden ska kunna bevaras.

Kongressens tema var ”Trygghet i en ny tid”, inspirerat av den klassiska

parollen från riksdagsvalet 1964, ”Trygghet i en föränderlig värld”. Då handlade det framför allt om att samhället måste erbjuda social trygghet i industrisamhällets omvandling. Årets kongresstema kom dock redan från början att präglas av ansatsen att stärka samhällets repressiva inslag för att skapa trygghet, om skärpt lagstiftning och fler poliser. Ett tema som gick igen också i Stefan Löfvens avslutningsanförande.

Men kongressen fattade framför allt många kloka riktlinjebeslut som rör välfärden och hur den ska stärkas. Nu återstår att göra konkret politik av dem.