Aftonbladets Lena Melin förutspådde att migrationspolitiken skulle bli en av S-kongressens stora stridsfrågor. Hade Mellin haft lite bättre koll på tongångarna runt om i det socialdemokratiska partiet hade hon insett att så inte skulle bli fallet.
I det ursprungliga förslaget slogs fast att den svenska asylpolitiken skulle vara densamma som övriga EU:s. Partistyrelsen fick göra en i praktiken icke förpliktigande kompromiss som enligt SR kan sammanfattas.
Nu står det klart att den linjen ligger fast – men för att få kongressen med sig fick ledningen kompromissa. I de politiska riktlinjerna sägs det nu också – bland annat – att Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening främjar en bra etablering SR
Anders Lindberg konstaterar i AB att det inte finns någon tidsplan i beslutet och det finns heller inget hur i ekvationen. Under överskådlig framtid kommer alltså nuvarande praktik inte att förändras.
Till skillnad från Lena Mellin anser jag att detta var ett väntat beslut. En majoritet av ombuden på socialdemokraternas kongress har uppdrag i kommun, landsting och region. Ett omedelbart ökat flyktingmottagande skulle kräva konkreta lösningar på praktiska politiska utmaningar såsom till exempel bostad och skola, frågor som ligger på dessa politikers bord.
Vad vi fick var en traditionell socialdemokratisk kongresskompromiss. Partistyrelsen får backa i principfrågan, men behöver inte ändra dagspolitiken innan de själva väljer att göra det.
Efter Arbetet 