K G Bergström sprider politikförakt

K G Bergström och Lena Mellin analyserar. Skärmdump Gomorron Sverige

Torsdag morgon den 6 april och jag lyssnar och ser på Gomorron Sverige.

Om två dar startar den socialdemokratiska kongressen. K G Bergström, politisk kommentator på Expressen, tidigare på SVT och ännu tidigare moderatpolitiker, har tillsammans med Lena Mellin, politisk kommentator på Aftonbladet, kallats in för att analysera socialdemokratins läge inför kongressen.

Hur illa är det egentligen ställt för Socialdemokraterna är frågan, opinionssiffrorna är låga, fast kanske ändå inte katastrofalt låga med tanke på att Socialdemokraterna regerar och det parlamentariska läget är svårt att hantera? Nja, säger KG Bergström, ”ekonomin går dessutom bra, men dom tillskrivs äran av detta och får in en massa pengar som dom kan använda till valfläsk”.

Detta kallas analys, antar jag, men det är bara en vinklad politisk kommentar grundad i en syn där politik bara är ett fult spel. Bergströms ”analys” späder på politikerförakt och okunnighet om den demokratiska processen. Om Socialdemokraterna, helt i enlighet med sitt politiska program och sin ideologi, använder ökade skatteintäkter för att minska skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer eller för att stimulera bostadsbyggandet, så är det i kvällstidningsanalytikernas värld bara valfläsk. Inom ramen för den logiken är naturligtvis alla satsningar och reformer bara valfläsk. Och politik är bluff och båg.

Det sägs att partipressen är död och att mångfalden nu skall tas omhand av public service och monopoltidningsägare. Det är möjligt, men som ett inslag i den journalistiska krisen kan konstateras att vi, samtidigt som vi fått allt färre grävande journalister, också fått allt fler kommentatorer, egentligen ledarskribenter, på nyhetsplats. Det kallas att de analyserar och kommenterar och att de är oberoende. Men naturligtvis har de en idé om vad de gör och en syn på samhälle och politik. Deras kommentarer liknar dessutom alltför ofta och inte så lite det slappa kommenterande som vi ibland förfasar oss över på sociala medier.

Jag gillar inte dessa låtsasoberoende tyckare som breder ut sig alltmer. Jag föredrar att riktiga ledarskribenter, tydligt politiskt varudeklarerade, anlitas för att kommentera politiken.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet