Stefan Löfven måste peka med hela handen i slöjdebatten

Stefan Löfven, som leder en feministisk regering, måste peka med hela handen i den slöjdebatt som pågår och visa att vi i Sverige, som är ett föregångsland för jämställdhet, aldrig kommer följa den utveckling som vi ser i EU, där man vill styra hur kvinnor ska klä sig på arbetsplatser och förbjuda slöjan, skriver Mariam Ismail Daoud.

 

Stefan Löfven, du leder en feministisk regering. Tänk om du hade tvingats täcka dig mot din vilja eller klä dig mindre täckande mot din vilja för att bli anställningsbar hos en arbetsgivare? Varje dag, år in år ut, oavsett bakgrund och ålder påminns vi kvinnor om att vi kommer att bli bedömda utifrån hur vi klär oss, vare sig det är för mycket eller för lite.

I morse, när jag klev i min långa svarta pennkjol kjol, med en liten öppning på baksidan, stod jag och funderade om jag verkligen bör cykla till arbetet med kjol. Inte för att funderade över om den skulle gå sönder eller om det var praktiskt att cykla i kjol. Utan för att jag frågade mig, visar jag för mycket hud?

Detta är inget konstigt, detta är en vardag för oss kvinnor och flickor oavsett om vi är beslöjade eller inte, eller bär heltäckande eller kort kjol, oavsett bakgrund, klass. Vi har lärt oss att tänka en extra gång. Vår klädsel har alltid varit och är ett område som manliga makthavare tycks ha problem att låta bli att lägga sig i. Det spelar ingen roll hur vi kvinnor än klär på oss.

Å ena sidan handlar det om att vi visar för mycket hud och betraktas som promiskuösa och ”ber om det”. Å andra sidan handlar det att vi har för mycket kläder på oss. Hur vi än gör så går det helt enkelt inte att som kvinna vinna eller komma undan. 

Trots att vi ändå i Sverige kommit långt, så är vi kvinnor ständigt betraktade och dömda utifrån våra kroppar, kläder, beteenden, vikt och utseende. Det är helt oacceptabelt!

Låt oss istället lyfta blicken mot utmaningar som är större än kvinnors val av kläder.  Kvinnors frihet, löneskillnaderna, könsdiskmineringen i arbetslivet, hoten, det sexuella våldet och det dödliga våldet. Det handlar om hur kvinnors rätt till liv begränsas i samhället och på arbetsmarknaden. Förtryck mot oss kvinnor tar sig i alla möjliga former och uppträder i alla miljöer och samhällsklasser.

En stor utmaning är att få in fler utrikesfödda kvinnor i på den reguljära arbetsmarknaden. Vi har bristyrken som skriker efter arbetskraft. Samtidigt har vi hög arbetslöshet bland utlandsfödda kvinnor.

Skulle det då vara rimligt att slå ut kompetenta, anställningsbara kvinnor från arbetsmarknaden på grund av deras klädval?

Brännpunkten i slöjdebatten bör istället handla om hur man motverkar de strukturer och normer som förtrycker, exkluderar kvinnor från samhället och arbetsmarknaden, eller inskränker kvinnors frihet att välja själva och rätten att bestämma över sina egna kroppar, att känna sig fria att klä sig och leva sina liv som de själva vill.

De rättigheter och friheter som vi kvinnor kämpat oss till över flera generationer måste ständigt försvaras av alla inte minst mot de konservativa krafter vars inflytande växer i västvärlden, men också mot religiös fundamentalism som stänger ute kvinnor från det offentliga rummet.

Stefan Löven jag hoppas att du redan idag tillsammans med dina feministiska kollegor ”pekar med hela handen”, tar befälet i slöjdebatten och visar att vi i Sverige som är ett föregångsland för jämställdhet aldrig kommer följa den utveckling som vi ser i EU, där man vill styra hur kvinnor ska klä sig på arbetsplatser och förbjuda slöjan. Kvinnorörelsen har kämpat hårt och kämpar för att jag och mina medsystrar ska ha de rättigheter som vi har i dag. Rättigheterna ska försvaras och jämställdhet främjas i alla lägen!

Mariam Ismail Daoud