Tiden rinner ut för Moderaterna

Med bara ett och ett halvt år kvar till nästa val fördjupas krisen inom Moderaterna slag i slag. Idag kom en ny Sifomätning presenterad i Svenska Dagbladet, som rapporterar att Moderaterna fortsätter neråt, samtidigt som Centerpartiet fortsätter öka. Moderaterna tappar från 20,4 i februari till 18,4 procent i mars och Centerpartiet ökar från 11,8 till 14,2.

Anna Kinberg Batra
Foto: Per Knutsson

Moderaterna utmanas alltså nu av både Sverigedemokraterna och Centerpartiet och kan snart nog vara näst största alliansparti, tredje största borgerliga parti och Sveriges fjärde största parti. Om inte läckorna kan tätas.

Det är högst anmärkningsvärt att för bara ett år sedan, i Sifos väljarbarometer i mars 2016, fick Moderaterna hela 26,9 procent av väljarsympatierna och var största kvinnoparti med 29,2 procent. Centerpartiet låg då fortfarande kvar exakt på valresultatet, 6,1 procent. Moderaternas ras på ett år är katastrofalt och Centerpartiets framgång är remarkabel. Men tillsammans mönstrar man hur som helst inte fler sympatisörer idag än förr ett år sedan. Faktiskt något färre, även om den skillnaden med råge hamnar inom felmarginalen, 33 procent i mars 2016 mot 32,6 procent i mars i år.

Moderaternas stora tapp måste tillskrivas ”flirten” med SD. De som sympatiserade med Reinfeldts öppna-hjärtan-politik har i stora skaror gått till centerpartiet, som inte bara är mer liberalt på flyktingpolitikens område utan också numera det mest nyliberala ekonomiskpolitiska alternativet, vilket torde attrahera mera marknadstroende moderater.

Motgångarna har kommit slag i slag. I torsdags avgick alltså moderaternas gruppledare i regionfullmäktige på Gotland, Simon Härenstam, i protest mot partiledningens ”SD-linje”. Han motiverade också avhoppet med att han trodde att partiledningens nya linje ”tyvärr” har stöd av majoriteten av ledamöter i riksdagen, andra partiföreträdare och många moderata väljare.

Och någon dag innan Härenstams avhopp hade det avslöjats att partisekreteraren Tomas Tobé ”köpt vin för bonuspoäng” intjänade med riksdagens tjänstekort. Just den affären, kallad Tobéroneaffären av folkhumorn, hade nog Moderaterna tagit sig igenom, men den politiska krisen som nu förvärras för varje dag kommer man inte att reda ut med mindre än ledningsbyte, förmodligen på både partiledar- och partisekreterarposten. Och med bara ett och ett halvt år kvar till valet håller tiden på att rinna ut. Det måste snart ske, om den nya ledningen ska ha en chans.

Centerpartiets och Annie Lööfs framgångar kan inte bara förklaras med Moderaternas SD-flirt och Centerpartiets allt tydligare högerinriktning på det ekonomiskpolitiska området. Den beror också på att Anna Kinberg Batra snabbt förlorat trovärdighet som alliansledare och statsministerkandidat.

Centerpartiets partisekreterare Michael Artursson förklarar emellertid partiets framgångar i en global kontext. Han tror i Svenska Dagbladet idag att ”skälen är att vi står för ett tryggt ledarskap i en orolig tid. Det är mycket som känns osäkert med olika val i Europa, högerpopulister, Brexit och en oberäknelig amerikansk president”.

Jag vet inte riktigt varför, men jag kommer att tänka på det berömda citatet ur Vimmerby tidning för länge sedan; ”Vi hava redan tvenne gånger varnat herr Bismarck”.