En ny opinionsmätning publicerad i SVT bekräftar att det nu finns två tydliga vinnare i svensk politik, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Och två tydliga förlorare, Moderaterna och Miljöpartiet. Tre om man räknar Kristdemokraterna som numera sedan länge stabilt parkerar under riksdagsspärren. Den tänkta Lets-dance-effekten efter Ebba Busch Thors dansövningar i televisionen, har klingat av innan den blivit av.
Centerpartiet går fortsatt framåt. Sverigedemokraterna ökar också något och ligger i stort sett på samma nivå som Moderaterna, som fortsätter tappa stöd.
Mätningen bekräftar ett tidigare mönster. Moderaterna äts från två håll. En hel del konservativt, nationalistiskt anstrukna väljare går till Sverigedemokraterna, de nyliberalt sinnade, som gillade Fredrik Reinfeldts ”öppna hjärta”, väljer hellre det nya Centerpartiet, som vill se mer av öppna gränser och fria marknadskrafter. Centerpartiet har också vunnit över besvikna miljöpartister, närmare bestämt av dem som kombinerar kraven på mera av öppna gränser med en högerposition i ekonomiskpolitiska frågor.
Jag lutar åt att den stora migrationen inom främst den borgerliga väljarkåren nu är över för en tid. Centerpartiet och Annie Lööf har nått sitt maximum, även om hon fortfarande kan locka en och annan som tycker sig ha sett en tydlig och handlingskraftig ledare i jämförelse med Anna Kinberg Batra. Men det finns förmodligen inte så många fler nyliberalt övertygade moderatväljare att vinna över.
Kinberg Batra och Moderaterna satt i en ideologisk rävsax, fångad mellan nyliberalism och traditionell nationalistisk högerpolitik. Partiets försök att komma loss med väljarkåren i behåll var egentligen dömt att misslyckas, alldeles oavsett Kinberg Batras otydliga och av desperation präglade ledarskap. Även med en mer självlysande partiledare hade partiet suttit i rävsaxen. Och det ideologiska dilemmat kvarstår med eller utan henne som partiledare.
Historien är naturligtvis inte slut, inte den här gången heller, men de stora rörelserna inom borgerligheten är, mot bakgrund av de ideologiska kraftmätningar jag pekat på, rimligtvis över. Det kommer sannolikt att lugna ner sig något. Däremot blir jag dessvärre alltmer övertygad om att Sverigedemokraterna kommer att bli största borgerliga parti i nästa val. Jag tror att partiet fortfarande underskattas i olika mätningar.
Socialdemokraterna klarar sig hyggligt i mätningen, men inte mer än så. Och nöjd med 27 procent kan man inte vara. Här finns en betydande potential för framgång i en väljarkår som ropar efter en politik som kan återuppväcka framtidstron. Om partiet våga driva en djärvare ekonomisk politik för att rätta till vad som har gått snett kan siffrorna snart peka uppåt.
Bo Bernhardsson/Efter Arbetet