Titta upp och studera världen runt omkring dig. Vi befinner oss mitt i en brytpunkt. 2008 annonserade FN att för första gången är vi nu fler personer som bor i urbana miljöer än på landsbygden. I världen uppgår inflyttningstakten till 200.000 personer per dag som byter glesbygd mot städer. Den enorma Inflyttningstakten skapar stora utmaningar för Jordens städer. I tätbefolkade områden sätts människors öden, livsvillkor och resursanvändning på sin spets. Här blir ojämlikheten och orättvisan som tydligast när våra sociala och materiella förutsättningar gnuggas mot varandra. Här är också miljöproblemen som störst.

När man tittar närmare ser man tydligt att ekonomiska, sociala och miljömässiga problemställningar är djupt sammankopplade. Buller, som i Sverige varje år dödar 10 gånger fler personer än trafiken, utsätts i första hand de som också har en ekonomiskt svag situation för. De har nämligen inte råd att flytta ifrån sin lägenhet och tvingas därför lyssna till trafiken utanför fönstret. Vi vet också att ekonomiskt svaga grupper påvisar kortare livslängd men högre brottsbenägenhet. Intressant är också att forskare lyckats påvisa ett samband mellan ojämlikhet och den totala befolkningens livslängd, där alltså även de mest välbeställda lever kortare liv ju mer ojämlikt ett samhälle är. Detta är exempel på ytterst konkreta frågor som varje stad tampas med, och kanske också förklaringen till varför det är städerna som leder utvecklingen i hållbarhet, inte bara miljömässig utan också social och ekonomisk sådan.

Nationalstaterna och dess regeringar tycks handfallet titta på, trots att man borde veta vad som behöver göras. I vissa fall lyckas till och med lobbyindustrin få dem att motverka utvecklingen, som förbudet mot kommunala särkrav i byggnation är ett pinsamt flagrant exempel på. Oförmågan att adressera och hantera problemen riskerar att på sikt göra dem irrelevanta i en globaliserad värld.

Därför blir nätverken mellan städerna allt viktigare, både för att utbyta erfarenheter men också som en maktfaktor i sin egen rätt. Det är idag upp till nätverken och städerna själva att ta fram lösningar på problem som nationalstaterna konsekvent misslyckas med. Det är nämligen de som också måste leva med sina lösningar och ser konsekvenserna av inga eller dåliga beslut. Städerna har börjat visa sig handlingskraftiga och synnerligen kompetenta att möta framtidens utmaningar. Inte minst i Sverige, där den långtgående decentraliseringen och det kommunala självstyret spelat stor roll.

När borgmästare i världens städer talar, gör de det med en tyngd och insikt om verkliga människors verkliga livsvillkor och problem. Och i städerna är det också möjligt att göra det som kan verka omöjligt. Invånarna i London valde i maj 2016 sin första muslimske borgmästare, Sadiq Khan, mitt under rasande debatt om EU-utträde, en valrörelse kantad av rasism, populism och rena lögner där inte sällan just muslimer var epicentrum för hatet. I Ljubljana, huvudstad för ett av Europas biltokigaste länder, bestämde man sig för att stänga av hela innerstaden för trafik 2007. Borgmästaren sitter fortfarande kvar och staden börjar sakta men säkert bli en turistattraktion med sina långa gröna promenadstråk.

Världens utmaningar är stora och lösningarna ligger fortfarande framför oss. Men en sak är i alla fall säker. Det är i städerna framtiden händer.

Magdalena Beck