Efter flera veckors buller och kohandel i EU-parlamentets korridorer och en tidigare aldrig åskådad valmaraton valdes igår Berlusconis kamrat, Antonio Tajani till president för EU-parlamentet. Ni läser rätt: EU har fått sin egen högerpopulist och några får nog sänka rösten en aning vad gäller hånfulla kommentarer om det amerikanska folkets val av Trump. Förlorare är motkandidaten, socialdemokraten Gianni Pittella, även han italienare.

Att det kunde bli så illa beror på flera faktorer, avgörande blev dock när den liberala ALDE-gruppen i sista minuten lovade de konservativa EPP att stötta deras minst sagt omdiskuterade kandidat. Forza Italias man Tajani efterträder nu alltså den tyske socialdemokraten Martin Schulz. Liberalerna kommer i gengäld att få EPP:s stöd och belönas med en rad tunga positioner i parlamentet. Parlamentets handelskommissionär, svenskan Cecilia Malmström är inte helt otänkbar som vice president.

Att de två stora grupperna i EU-parlamentet turas om med ordförandeskapet har varit gängse praxis. Med en svårhanterlig parlamentarisk situation har man dessutom lovat varann att samarbeta för att överhuvudtaget kunna få igenom lagförändringar. På höger- och vänsterkanten samlas allehanda extrema viljor som agerar bromsklossar i arbetet, vilket man har försökt att hantera med hjälp av en informell koalition mellan socialdemokrater och EPP där de svenska Moderaterna ingår.

Men vem är Antonio Tajani? Så sent som i somras blev han i egenskap av industrikommissionär känd för att ha hållit tyst om utsläppsfusket med dieselbilar. Ni kanske minns att även Annie Lööfs namn förekom i detta ”diesel-gate”. Tajani var 1994 tillsammans med Berlusconi med och grundade 1994 det högerpopulistiska partiet Forza Italia och var under flera år partiets talesperson.

Man kan säga att de två herrarna inte bara grundade ett parti utan att de även satte igång en utveckling där politiken förminskas till varieté och spektakel och appellerar till väljarnas känslor istället för förstånd och förnuft. Han var dessutom redaktionschef för den Berlusconi-ägda tidningen ”Il Giornale”. Det finns de som kallar honom för homofob abortmotståndare. En luxemburgsk EPP-parlamentariker säger att valet av den egna gruppens kandidat var ett ”vidrigt spektakel” och tillägger att ”vi har valt Berlusconis högre hand, den italienska politikens största pajas”.

Tiderna då en irriterad Martin Schulz ryter ifrån när högerextrema parlamentariker blir allt för högljudda i parlamentet är över – han blev själv en gång anklagat av Berlusconi för att kunna vara en bra kommendant i ett koncentrationsläger. Men förbi är också den stora koalitionen mellan socialdemokrater och högern. Den sades upp av Pittella och det kan bli ett bra tillfälle att satsa på ett förtydligande av de ideologiska skillnaderna mellan höger och vänster. Kanske öppnar det också upp för nya samarbeten bland de progressiva krafterna i Bryssel.

Anita Ullmann