Jag har tappat räkningen på antalet artiklar jag sett på temat ”Så invaderas Sverige” eller ”Detta händer om kriget kommer”. Artiklarna är höggradigt spekulativa och har väldigt lite med vår nuvarande verklighet att göra. Jag har inte hört eller läst en enda trovärdig bedömare som hävdar att det föreligger ett konkret krigshot mot Sverige i närtid, så varför denna löjeväckande krigshets?
Något annat som fascinerar är det korta minnet. Aftonbladet intervjuar Gudrun Persson från Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.
– Ryssland vill ha en ny internationell världsordning som består av ett fåtal stormakter med sina respektive maktsfärer. Det kombineras numera med militära operationer, Krim, östra Ukraina och Syrien. Detta är nytt och påverkar direkt säkerheten för mindre grannländer, säger forskningsledaren Gudrun Persson på FOI.
Analysen om vilken världsordning Ryssland vill ha ligger inom möjligheternas ram, men att detta är något nytt är nonsens. Vad GP och FOI beskriver är den värld som existerade innan Sovjet kollapsade. USA, Sovjet och Kina med bihang i form av bakgårdar och militärallianser var den värld jag växte upp i. Hur kan en forskare på FOI anse att en återgång till världen anno 1977 anses vara något nytt? Hur kan en journalist på en av landets största tidningar undvika att ställa den naturliga följdfrågan? Har inte John Granlund hört talas om Sovjetunionen? Det säkerhetspolitiska läget har förändrats, men det är ingen ny situation, snarare nygammal. Den säkerhetspolitiska debatten och de säkerhetspolitiska besluten förbättras inte av spekulativ krigshetsarretorik. Det vore klädsamt om folk och fä kunde lägga band på sig.
Det svenska försvaret har förfallit och det är bra att Peter Hultqvist tillsätter en ny försvarsberedning, med Björn von Sydow som ordförande. Det är likaså bra att Peter Hultqvist i sitt tal avvisar varje tanke på ett svenskt medlemskap i NATO. Det är min förhoppning att borgerligheten kan släppa NATO-nappen och komma in i matchen på allvar. Försvarsfrågor är ingen lek som skall reduceras till anslagsbingo och plakatpolitik. Som Olof Palme sa ”Det är inte Hä-hä och hep-hep”.
När jag skummar igenom direktiven fastnar jag speciellt för de delarna som handlar om totalförsvaret, cyberförsvaret och förmågan att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och infrastruktur. Det är delar av totalförsvaret som det är mest sannolikt att vi behöver i närtid. Vad händer om nästa storbrand drabbar mer tätbebyggda områden? Vad händer om nästa storm slår ut strömmen i Storstockholm under ett par dygn? Sverige har dålig beredskap för naturkatastrofer av den enkla anledningen att vi i princip aldrig har haft några. Klimatförändringarna gör att vi kommer att fler stormar, fler skyfall och fler stora bränder.
Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att försvars- och säkerhetspolitik inte lever ett eget liv, skild från annan inrikes- och utrikespolitik. Det finns inte längre plats för frifräsare på någon statsrådspost.
Efter Arbetet 