är det någon som har märkt att sjukvården i Sverige har blivit kvalitativt bättre eller snabbare kunnat nå fler sedan de privata vårdkoncernerna börjat lägga beslag på en allt större del av de skattepengar vi anslår till vården?

Nja, just nu handlar ju nyheterna från Vårdsverige mest om överbeläggningar, sjukhus som tvingas dra ner personal och landsting som dras med så stora underskott att inte ens tio färska miljarder från staten till ”välfärdens kärna” gör nämnvärd skillnad.

Förra året, skriver Dagens Nyheter, gjorde de fem största privata bolagen i det nya Vårdsverige en rekordartad rörelsevinst på tre miljarder kr. En del återinvesteras löpande av dotterbolagen men det mesta av vinsten hamnar hos riskkapitalbolagen som i slutändan placerar de intjänade överskotten i skatteparadis som Jersey, Guernsey och Luxemburg.

Det lönar sig verkligen att bedriva privat vårdverksamhet i stor skala i Sverige. På grund av usel upphandling från politikernas sida, obefintlig kontroll från de offentliga uppdragsgivarnas sida eller en personalpolitik där sista krona ska pressas ur arbetsinsatsen kan till exempel ett företag som Carema ge en avkastning på eget kapital på 56 procent, en i andra affärssammanhang närmast osannolikt hög vinst.

Men felet är inte Caremas. De erbjuds avtal undertecknade av politiker som valts i god ordning för att på bästa sätt förvalta medborgarnas skattepengar och slå vakt om, i detta fall, samma medborgares intresse av god vård på jämlika villkor till lägsta möjliga pris.
Något fel är det naturligtvis med ett vårdsystem där underskotten och problemen växer i den offentliga sektorn samtidigt som miljardvinster läcker ut till den privata sektorn och till sist därtill hamnar på obskyra öar där den slutliga beskattningen är nära noll.

Om det hade kunnat beläggas att denna vinstexpansion med hjälp av skattade pengar ökar inte bara effektiviteten utan också vårdkvaliteten för alla svenskar, oavsett ålder, sjukdomsbild, socioekonomisk status eller bostadsort, så hade förvåningen över dessa vinstnivåer kanske stannat vid krav på skärpt kontroll och bättre upphandling.
Men så är det ju inte. Det räcker med att följa den pågående sjukvårdsdebatten i USA för att förstå att vinstmotivet i sig är förödande när det gäller de totala kostnaderna för sjukvården i ett land och för hur denna vård fördelas i befolkningen.

Privat sjukvård är där lika med dyr sjukvård, som när systemet utvecklats tillräckligt länge dessutom utestänger allt större grupper från rimlig vård över huvud taget. Skälet är uppenbart: ju fler som efterfrågar vård, desto bättre för vinststyrda vårdföretag. De vårdtunga grupperna tas om hand av staten eller delstaterna/landstingen. De lönsamma fallen – framför allt de friska som efterfrågar lättare vård och täta konsultationer i enklare ärenden med åtföljande utskrivningar av vinstgivande preparat är den privata vårdindustrins idealkunder.

Efterfrågan och behov är alltså inte samma sak.
Det enda de stora vinsterna i Sverige visar är att det tycks pågå ett oacceptabelt slöseri med skattepengar utan att vi garanteras vare sig högre kvalitet eller effektivitet i vården.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson