Lattesossar, finns dom? Jodå. Inte oväntat finns de framför allt i Stockholms kranskommuner.

Lattesossar tror inte längre på lagen om anställningsskydd. De vill skrota allt vad arbetsförmedling heter. De ser inga problem med friskolor som mjölkar vinster ur ett alltmer segregerat skolsystem och de tror att allas högsta dröm i livet är att få bo i de fina villor som finns där de själva har lyckan att bo.

De ser sig själva som den progressiva storstadsmedelklassens djärva banerförare. Och de har en självklar friplats på Dagens Nyheters debattsida när de vill visa världen att en sosse nödvändigtvis inte behöver vara verkstadsarbetare med skit på nävarna eller undersköterska i vården och ha åsikter som förväntas av dessa.

Nu har fyra av dem dykt upp på just denna tribun för att deklarera en ”ny vision som tar avstamp i villkor och moderna lösningar som sätter människan före systemen”. Och som ett brev på posten får de dagen därpå en uppmuntrande klapp på axeln av DN:s ledarsida som låtsas bekymrad över att dagens socialdemokrati inte är tillräckligt ”progressiv”.

Lattesossar har funnits långt innan drycken introducerades i Sverige. Ibland har de varit frustrerade professorer, som funnit att partiets dumskallar inte lyssnat på dem med vederbörlig aktning och till sist gett upp tron på en snabbare karriär via partiboken.
Ibland har de handlat om människor som av svårutredda skäl förirrat sig in i socialdemokratin trots att deras grundvärderingar saknat alla likheter med partiets.

De flesta stannar kvar – socialdemokratin är en bred kyrka med rejäl takhöjd. Här samsas liberaler med vänstersocialister och klasstillhörigheten är inte avgörande även om klassperspektivet på politiken är det när politiken ska formuleras.

Men ibland, som hos de fyra stockholmarna, finns en syn på politiken och på det parti de valt att tillhöra som motiverar frågan varför de väljer att vara socialdemokrater när deras visioner kan uppfyllas på momangen om de vänder sig till de fyra borgerliga partier som bildat kartell på åsiktsmarknaden.

Utrymmet är för kort för att ge rättvisa åt de fyras manifest. För att inte beskyllas för förvrängning rekommenderas artikeln på nätet. Låt mig bara ta ett exempel på hur dessa förnyare av socialdemokratisk politik vill leda i bevis att ”klassbegreppet suddats ut”. De skriver:
”En industriarbetare i en mindre stad har mer pengar kvar i plånboken och högre marginaler än en tjänsteman i Stockholm.”
även om påståendet vore sant, vilket jag betvivlar, så kanske ni märkte att industriarbetaren i Stockholm saknas i bilden. Om det är så jävligt för tjänstemännen i storstan borde det väl vara sju resor värre för arbetaren, han som dessutom bör befrias från lagen om anställningsskydd för att verkligen komma till sin rätt.

Det är väl som i sketchen om uppfinnaren från Sundbyberg:
Tänkte inte på det.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson