Reaktionerna på Aftonbladets kultursidesartikel om misstänkta organstölder från dödade palestinier är vettlösa. Det gäller såväl Israels officiella uttalanden som rutinmässigt omdömeslösa svenska kommentarer om antisemitism och sammankoppling av vänstern i vid mening med Donald Boströms text.

Aftonbladet är inget judehatarorgan. Boström är inte en inbiten antisemit som utnyttjar urgamla antisemitiska myter om blodsoffer och barnarov i en modern politisk kontext. Det är inte heller sant att judehat är utmärkande för Sverige eller att Sverige har en större politisk skuld (den är stor nog ändå) än andra europeiska länder och USA för behandlingen av judiska flyktingar före andra världskrigets utbrott.

Ju längre den här orimligt uppblåsta affären pågår desto klarare har det framgått att den egentligen inte handlar om det som Donald Boström påstås ha skrivit. Den israeliska regeringen har tacksamt, och hjälpt av den svenska ambassadörens panikreaktion, hittat en angreppsvinkel på EU där Sverige för närvarande agerar ordförande.

Inför hemmaopinionen inpräntas bilden av ett antisemitiskt Europa, som struntar i Israels utsatthet och som ogärna ingriper mot judefientliga (läs: israelkritiska) yttranden och handlingar. Utsattheten och därmed också plikten att reagera med kraft understryks av att också det officiella USA numera tillhör kritikerna.

En israelisk regering med självförtroende och känsla av att ha viss förståelse för sin politik visavi palestinierna i framför allt i Europa och USA hade inte agerat på detta vildsinta sätt. De grova överdrifterna hade den låtit supportrar som moderaten Gunnar Hökmark och likasinnade stå för. En diplomatisk markering, visst. Men inte detta spektakel.

När detta väl är sagt återstår frågan om den journalistiska kvaliteten hos Boströms artikel. Det är ju trots allt den som gjort uppståndelsen möjlig. Om den nu inte är antisemitisk, vilket en kritisk läsning och viss kännedom om författarens tidigare produktion visar, vad är den då?

Enligt min mening består artikeln av i sig väldokumenterade fakta kring en aktuell organstöldsskandal i New Jersey, USA, med kopplingar till Israel, misstankar om organstöld från dödade palestinier utförda av israeliska armén samt israelisk brist på etik i samband med organhandel och transplantationer.

Dessvärre gör Boström en sammankoppling mellan dessa förhållanden, som han inte kan belägga. Avgörande fakta saknas och det luktar guilt by association. Journalistiskt är det en hafsartikel. Storyn höll inte, men publicerades ändå.
Det här är som bekant inte ovanligt i dagens media. Men att slarva i just detta ämne, med dess historiska och aktuella politiska laddningar, inför just de kritiker som bara väntar på att låta din svaga journalistik förvandlas till ett karaktärsmord på dig själv gör misstaget till något helt annat.
Av faktiska tragedier görs en fars.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson