Faluröda stugor, Evert Taubes visor, Astrid Lindgrens berättelser, jämställdhetslagstiftningen, varpa och stelt kroppsspråk. Det är några av ingredienserna för en ”garanterat sverigedemokratisk midsommar” läser jag på Aftonbladets kultursida på Midsommarafton.
Ja, det är förstås ett väl beprövat politiskt trick att kidnappa fenomen som man vet att många människor gillar. Om ens motståndare då far ut i anklagelser, så angrips ju också dessa människor indirekt och man vinner sympati.
Men den här gången utförs trollkonsten i en ny innovativ solo-version. Det är journalisten Martin Aagård som både gillrar fällan och sedan glatt klampar rakt i den, genom att förknippa Sverigedemokraterna med en massa populära, men harmlösa grejer – och samtidigt håna dem för det.
Budskapet kan knappast misstolkas: gillar du varpa eller Pippi, så är du en löjlig främlingshatare, kanske utan att ens veta om det.
Saken blir inte bättre av att kanonaden avfyras från en vänsterradikal kultursida i Stockholm – själva urbilden för vad populisterna brukar kalla eliten – och därmed lätt laddas med förakt för både landsorten och vanligt folk. Titta på dem: ej öron, ej ögon, men svansar hava de!
”Man attackerar inte bara Sverigedemokraterna utan man attackerar hela svenska folket! Tack Aftonbladet, efter detta kommer garanterat Sverigedemokraterna att öka sitt stöd”, konstaterar en SD-bloggare. Ja, SD får liksom symbolen Midsommar till skänks.
Ok, en ogenomtänkt fadäs, en slintslagen skojighet, sånt händer. Det viktiga är att antirasisterna lär sig principerna för detta offentliga spel – och inte låter sig provoceras in i fällan nästa gång någon rasist faller ut i lyriska omfamningar av det ena eller andra. Att Jimmie åkesson vurmar för Taube betyder ju varken att alla som gillar Taube är som åkesson eller att det automatiskt skulle vara något fel på Taube.
Petter Larsson

Skribent: Petter Larsson