I förra numret av Efter Arbetet skriver filosofen Kutte Jönsson en text om djurplågeri inom travsporten, som får mig att häpna.
Jag har arbetat i många år som hästskötare, både inom travsporten och med andra typer av hästar. Och jag tycker att Kutte Jönsson gör ett påhopp på i första hand alla travtränare men även de anställda och de hästägare som engageras inom travet. Ingen inom travet legitimerar ett systematiskt djurplågeri.
Nu jublar Kutte Jönsson säkert, för det är ju denna typ av reaktion, som han säkert vill ha. Men det kan jag bjuda på. Jag kan inte oberörd låta detta gå mig förbi.
En kusk kväver inte en häst med sina tömmar avsiktligt. Att en olycka kan hända är ju inte möjligt att förhindra alla gånger, men att påstå att det leder till dödsfall är långsökt.
Att bara ha mage att påstå att många kuskar konsekvent använder sig av elstötar och piskor för att driva hästarna är både ett sakfel och skitsnack.
Piska är ett korrigeringsinstrument och används för att till exempel förhindra olyckor i snäva eller svåra situationer.
Att sätta på ett tungband så att blodcirkulationen bryts är också fel. Detta är ju inte tillåtet.
Att karriären för travhästar tar slut vid tolv års ålder är ju inte konstigt i sig. I reglementet står det att åldersgränsen för hingstar och valacker är just tolv år. Ston får endast tävla till tio år.

Det vore bra om Kutte Jönsson tog sitt förnuft till fånga och åkte till en travtränare på studiedag. Nej, förresten han borde prya under några veckor och ta del av det engagemang och den omsorg som hästarna får.

Eva Pålsson

SVAR DIREKT.
Nej, Eva Pålsson, jag jublar inte. Jag blir snarare beklämd. Det är väl numera knappast någon hemlighet att många hästar far illa inom travsporten. Och vilken annan sport än travsporten skulle ha kunnat överleva med så många dödsfall och ”olyckor”, utan att bli ifrågasatt i grunden? Knappast någon. Men det säger förmodligen något om synen på tävlingshästarna. Främst är de medel för ägarnas, vanligtvis starka, ekonomiska intressen. De ekonomiska intressena blir även ett incitament att riskera hästarnas hälsa. Detta betyder såklart inte att alla travtränare ägnar sig åt djurplågeri. Något sådant har jag inte heller påstått. Däremot torde det vara uppenbart för alla vid det här laget att travsporten dras med svåra moraliska problem. Idrottsorganisationerna tycks dock ducka för dessa. Kutte Jönsson

Skribent: Eva Pålsson