Eftersom tidningarna denna vecka inte är fulla av berättelser om folkmordet i Rwanda för 15 år sedan – och inte ens var det på den tiden – så ska vi inte berätta så mycket om flygkraschen över Atlanten, tycker Joachim Kerpner i vad som väl är dagens dummaste text(Aftonbladet 3 juni). Det dog ju så mycket fler då.
Visst. Det finns ju alltid nåt som är värre. Med samma logik kan man underkänna varenda nyhet. Varför bry sig om vårbudgeten, när vi har världssvälten? Varför berätta om AMF-affären, när vi inte är klara med Förintelsen? Eller varför prata om Förintelsen, när så många fler mördades under kolonialismen?
Nu verkar dock inte Kerpners främsta syfte egentligen vara att rangordna nyhetsbevakningen efter antalet döda – jag tvivlar på han ens själv skulle vilja läsa sådana tidningar – utan att ge den svenska allmänheten, eller i alla fall journalisterna, en moralisk uppläxning. Han tror vi har lättare att identifiera oss med offer i en flygolycka än med folk som mördats med machetes.
Det är ju mycket möjligt. De flesta av oss har flugit, men tack och lov aldrig varit i närheten av ett folkmord.
Men på vilket sätt gör det oss till sämre människor?
Och menar Kerpner att förmågan att känna empati med flygoffren nu skulle stå i motsättning till att känna empati med tutsierna då?

Petter Larsson

Skribent: Petter Larsson