Helena Tolvhed läser Sverigedemokraternas valmaterial

Sverigedemokraternas infoblad inför EU-valet har titeln ”Ge oss Sverige tillbaka!”. Någon, eller några, föreställs uppenbarligen ha rövat bort Sverige, men vilka dessa är framgår inte av texten på framsidan. Istället genomsyras text och bild av natur- och landsbygdsromantik, och utmärks av en påfallande frekvent användning av orden ”vi”, ”vår” och ”våra”. Det talas om hur ”vi” sätter stort värde på ”vårt eget land med vår underbara natur och våra gemensamma värderingar”, och om ”svenska traditioner” som ”vi” slår vakt om.
I ett sammelsurium av politisk retorik och vädjan till sentimentala känslor stjäl man utan att blinka det socialdemokratiska folkhemsprojektets honnörsord; ”välfärd”, ”den svenska modellen” och ”folkhemmet” (vilket förvisso illustrerar de nationalistiska – även etniskt nationalistiska – konnotationer som idén om folkhemmet alltid burit på).
Det nationalistiska tillbakablickandet ställer en fast rotad och tydligt igenkännbar gemenskap mot ett komplext och föränderligt (post-)modernt samhälle. På valmaterialets framsidesbild syns två blonda barn vandra i idyllisk svensk natur – landsväg, grön växlighet, en sjö. Flickan är mindre än pojken och har i den ena handen en korg, i den andra blommor, medan pojken bär ett metspö över axeln. Tydliga könsroller ingår i budskapet om tradition och stabilitet; i Sverigedemokraternas principprogram förklaras det att förhållandet ”mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden” (Sverigedemokraterna är, följdriktigt, aggressiva kritiker av genusforskning och motståndare till HBT-rättigheter).
Valmaterialets löften om att värna ”svenska traditioner” och hänvisningar till svensk natur och förment svenska värderingar, till historien och framtiden (ett Sverige som ”vi ärver av våra förfäder” och ”lånar av våra barn”) minner om det sena 1800-talets oförblommerade och socialdarwinistiskt anstrukna nationalism. Men hänvisningar till ”vi”-ets trivsamma och lockande gemenskap är del av ett noggrant formulerat budskap, som avskärmar sig från den chauvinistiska rasismen genom att inte explicit beröra frågor om ursprung och etnicitet, utan istället tala om ”kultur” och ”tradition”.
För budskapet appellerar också till det som Michael Billig, med utgångspunkt i Benedict Andersons syn på nationen som en föreställd gemenskap, har kallat för den banala nationalismen. I denna görs det nationella ”vi”-et och de värden som förknippas med ”oss” till självklarheter, via samhällsinstitutioner som exempelvis utbildningsväsende, politik och nationella medier. Sådan fostran till nationell identifikation utgör en absolut förutsättning för att kunna legitimera att vissa människor utestängs ur gemenskapen.
Först längre bak i infobladet, där partiets kandidater till EU-valet kommer till tals, blir det tydligt vilka som ska ”ge oss Sverige tillbaka”. Udden riktas här mot EU, Europa, ”massinvandringen”, Turkiet (tillhör inte Europa ”varken geografiskt eller kulturellt”) och ”islamister” med ”muslimska krav”. På så sätt banar ”vi”-ets trivsamma gemenskap i Sverigedemokraternas valmaterial vägen för en indelning av världen i våra angelägenheter och deras problem, där svensk ”skola, vård och omsorg” och ”svenska arbetstillfällen” ställs mot hoten utifrån – de ”illegala varor, människor och stöldgods” som ska stängas ute genom att förstärka gränserna mot Europa, och resten av världen.
Helena Tolvhed, historiker vid Malmö högskola

Skribent: Helena Tolvhed